Svettigt och flåsigt blir det!

Ok dagens spinn i tankarna lyder som följer.
Jag har börjat motionera! Galet.
När jag var barn/tonåring så idrottade jag mest hela tiden.
Var ganska duktig om jag får säga det själv.
Men bara för att man var duktig då, hade bra flås, orkade springa hur långt och mycket som helst så kan jag ju dock säga att så är ju inte fallet idag!
Skulle jag springa 800 meter idag på banan eller 400 meter häck skulle jag antagligen trilla ihop och dö.
När det gäller vigheten så kan jag även där säga att jag ej längre innehar förmågan att göra en Fumikomi Geri* som jag var väldigt väldigt bra på.
Herregud, stället där jag bor på (a eller skogen vi bor i, typ)består av väldigt, väldigt väldigt många långa sega "dukommertrillaihopochdöbackar." (gud vad jag tycker om att tröka ihop ord så där!!)
Detta i sin tur leder raskt vidare till att om du är lite väl optimistisk när det gäller din fysiska hälsa så känns dessa som om du bestiger Mount Everest varje gång du ökar takten från snigel fart till något fortare.

Att träna har ju en väldans massa fördelar men även en del naktdelar som till exempel
tävlings-djävulen som bor inuti mig kommer ju fram.
Min stackars sambo kommer att få utstå mina absolut värsta sidor. (värre än när jag slutade röka faktiskt!)
Att vi dessutom använder oss av samma program gör ju inte saken sämre.
Jag måste ju hinna samma runda som honom lite fortare. Eller samma antal kilometrar fast med fler uppförsbackar på samma tid som honom helst snabbare!
Problemet blir ju dock att han är ju så satans envis så han är ju en väldigt jobbig motståndare!
Det i sin tur sätter ju fart på den där tävling-djävulen inuti och den eldar ju på mig ännu mer.
Alltså jag menar, vilken normal människa ger sig ut i över fem minus grader med snön yrandes runt huvudet för att få lite fler siffror i protokollet.
Inte jag. I vanliga fall.
Jag som är en tvättäkta vinterhatare!!
Allt under femton plus grader tycker jag är kallt.
Ett utav mina favorit plagg i garderoben är bikinin.

Så nu blir det fast att kroppen ömmar och skriker ett litet pass med situps för där har jag ju mitt gamla rekord (innan graviditeten med twinsen)på 450 situps att slå. (och tills jag ens gör dem lär jag ju få jobba!!)
Kan jag då även få tävla lite med Jocke och slå honom så blir ju min kväll komplett!
För jag som är en tävlings människa älskar ju att förlora!
Eller inte..
Så på med tränings outfiten (Jane Fonda i sina forna glans dagar hade inte en chans eller?)och njut av det lilla som finns kvar på denna härliga kväll!
*Fumikomi Geri= En schysst karatespark. (som vid rätt träff ger dig ett aslångt försprång för att hinna pinna iväg (om du e lite snabb under sulorna vill säga)ifrån din ganska korkade storebror som mer än gärna vill slå dig gul och blå just för att du råkat repa en av hans favvo Lp skivor, typ!)