Tänkte på hur det ofta (inte alltid) men väldigt ofta syns på dig hur du mår.
Alltså jag menar, om du till exempel precis har separerat ifrån någon.
Och även om det är du själv som valt att ta det steget så när du väl samlat ihop resterna av dig själv.
Är det inte så då att man ser lite bättre ut än vad man gjorde när man levde i relationen?
Att även om du månar om ditt utseende så blir det lite extra viktigt hur du ser ut.
Att du slänger en extra blick i spegeln innan du går ut?
Om du nu sen träffar någon och har ett nytt förhållande.
Håller du samma mått då?
Lägger du ner samma tid på ditt utseende då med, så som du gjorde som singel?
Eller är det inte lite så att du istället för att tillbringa en väldans massa timmar (i din ensamhet)på att måna om dig själv?
Att du lägger dem på tid tillsammans med din kärlek.
Att din lilla ego tid hamnar i kläm och du istället väljer någon form av umgänge med honom/henne istället för att fixa diverse grejer med dig själv.
Och att jag nu kom in på detta ämne var att jag nu ikväll efter duschen insåg att mina fötter inte är vad de har varit.
Nu menar jag ju inte att jag har valkar tjocka som brand väggar under fötterna, ej heller tånaglar som liknar en drakes klor.
Utan insåg att mina fötter inte längre filas och smörjs minst två, tre gånger i veckan.
Jag insåg dessutom att nagellacket som fanns på få naglar (a eller en liten gnutta på ena stortån) eventuellt kan tänkas vara från veckan innan bb.
Detta innebär då (pinsamt att erkänna MEN!)att denna kvarleva är med största sanorlikhet sen slutet på november.
Och jo jag har klippt naglarna sen dess, men inte lackat dem!
Och varför det?
Jo för jag har valt myspys tid istället för att måla naglarna.
Så nu har fötterna filats och smörjts.
Nagellacket blir efter dessa små rader..
Och varför filar och lackar jag naglarna då?
För min eller min sambos skull?
Sen det här med att träna, det känns ju mindre lockande vissa dagar.
Imorgon står en lång promenad i rask takt på schemat.
Detta innebär ut med twinsen, hunden och äh va faan gubben får haka på han oxå.
Kan ju vara lite skönt om solen behagar att komma fram.
Men de där dagarna det ska joggas och det är minus grader.
De dagarna när varje djupt andetag du tar gör så ont just för att det är så satans kallt ute.
Och det känns som om du just andats in något väldigt frätande, de dagarna gillar jag det inte!
Även de dagarna när du måste ha mössa (vilket jag använder flitigt & har en uppsjö av)
och möss jävlen kasar upp på huvudet (och jag måste dra ner den för annars så gör det jävulusiskt ont i öronen) samtidigt som jag börjar känna mig lite små svett i pannan..
De dagana är jag mindre motiverad dock!
Men imorgon är det ju då som sagt hurtbulle fart på promenaden och belöningen kommer till kvällen.
Haha näe det blir inget ligga inte!
Utan det blir middag hos ett par vänner.
Där blir både mage och strupe uppvaktat på allra bästa tänkbara sätt.
Där får även öronen sin dos av det goda.
Mannen i detta par är en väldigt duktig kock men även musiker.
Han var rätt stor en gång i tiden och har jammat med en av rockvärldens absolut största stjärnor genom tiderna enligt mig.
En av mina ledstjärnor sen tidiga tonår, Kurt Cobain.
Så imorgon traskas det för magen, strupen och öronens skull!
Och fötterna filas och lackas för min skull, för även med ofilade fötter och väldigt taskigt nagellack på tårna så får jag garanterat ligga. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar