Har filurat lite på detta ni vet, "som man bäddar får man ligga"..
Och hur vill man nu ligga då ?
När man räknas som vuxen och vill räknas som vuxen men uppför sig som en fjortis?
Blir lika förvånad varje gång man springer på en sån "vuxen".
Alltså om du rannsakar din egen familj eller omgivning hittar du nog med minst en.
I min finns minst två..
Jag syftar på detta med ansvar, eller att inte ta för givet att hela världen kretsar runt personen i fråga. (bara för att dess päron & eller sambo råkar tycka att den är det mest fantastiska som finns & ger upp allt i sin omgivning bara för att den personen vill det.)
Ansvar tex, det kan ju handla om en relation på jobbet, i familjen eller bara i din omgivning med grannar, vänner mfl. Att ta ansvar för vad man gör och säger.Att inte gömma sig bakom sin sambo, morsa eller någon annan man råkar ha nära som är bra på att morra men även dyrkar marken du går på!
Att växa upp & sluta upp med att vara så bortskämd med att man får sin vilja igenom bara för att man tjurar tillräckligt länge!
För att folk inte orkar med en vuxen som beter sig urfånigt!
Sådana människor får mig att höja ögonbrynen och undra hur deras liv blir när de inser att livet blir vad man själv gör det till. Inte vad andra gör det till åt dig!
Jag för min del skulle kunna skylla på mängder av saker, tex min endometrios, mitt ex, att jag har vuxit upp i en liten håla. Att, ja jävlar listan skulle gå att göra super lång.
Men vet ni? Jag skyller inte nåt på någon. Vill jag ha något så får jag väl lösa det på egen hand. Så har det alltid varit för mig. Vill man ha en stor förändring (eller liten för den delen)så måste man ju vara villig att SJÄLV göra nåt åt saken.
Det jag har i mitt liv har jag just för att jag har kämpat. Jag har inte gett upp. Jag har inte tjurat så att någon annan löst det åt mig, utan jag har löst det själv!
Det är därför jag har underbara ungar. En fantastisk sambo. Ett mysigt hem. Härliga vänner. Just därför!!
Det är även just därför jag har en trädgård som behöver en röjning, ett hus som behöver målas, ett staket som behöver fixas. Listan går att göra lång, men jag vet att det är bara jag själv (& kärleken såklart)som kan göra nåt åt det. Ingen annan även om jag tjurar...
Så What goes around, Comes around och snart kommer våren & trädgårds röjning med den!
onsdag 30 januari 2013
tisdag 29 januari 2013
Stora staden, ny kärlek och en massa tankar...
Att packa in en hela familjen i bilen för att bege oss till stora standen var ju en ny upplevelse..
Första besöket i Stockholm för våra twins.Jädrar vad man måste packa mycket till två bebisar!! Alltså jag menar att fylla en hel familjebuss med diverse prylar va en baggis för en pack expert. Fyra barn, en golden och två vuxna senare så rullade vi iväg mot stora staden. Eller ja, en vuxen. Sambon körde en annan bil upp. Men iaf hela bilen fylld med småfolk, div prylar, en flåsande hund som för övrigt e åksjuk och så jag bakom ratten. Lite rock i högtalarna och resan blir ljuvlig, eller??!
Äsch, förutom att 50% av småfolket tjafsade alla de ca 30 milen och att spolarvätskan tog slut(hejåhå vad bra man ser ut genom en nedskvätt,saltad ruta med taskiga halvljus förövrigt) och att bebisarna behövde en "refill" OCH att det hann bli kväll innan vi kom till stora staden, så gick resan smärtfritt!
Väl framme så blev det god mat, ett glas rött och mycket trevligt sällskap!
Dagen efter våran entrè där, så fyllde mitt (kan nog säga vårat igentligen) yrväder till tös tre år! Hennes dag förgylldes med god mat, presenter, shopping och myspys! På väg till min sambos mamma delde hon ut sin livs första "käftsmäll".
Jag blev förvånad och samtidigt så känndes det bitterljuvt att höra henne prata.
Att hon kallade sin biologiska pappa för tilltalsnamn och berättade för honom att hennes pappa körde bilen framför.Ord valda helt av henne och hennes tankar. För här nämner hon honom mer och mer sällan nu. Så,en ärlig käftsmäll av en treåring!(så går det när man väljer bort sina barn och endast hör av sig på deras födelsedagar. Den ena dottern fick 55 sek "prat-tid" av honom den andra 3 minuter. Fina presenter!!!)
Hoppas att lillfis käftsmäll svider! Den är självförvållad...
Man måste förtjäna titeln:PAPPA!! (och mamma med såklart!)
Ok, i stora staden blev jag även kär!! Föll som en fura och kände ett sånt där begär. (som jag skrivit om tidigare!)Helvete, vad jag vill ha!! Ge mig!!
Och då syftar jag inte på de som raggade på mig på krogen, eller de som flörtade på dagarna.
Jag föll som en fura för ett par skor! Jag kärar inte ner mig i sånt! Har aldrig gjort det innan men jag vill, måste och SKA ha ett par sådana. Jag bara måste, shit vad dumt!! Sån är ju inte jag eller?...
Handgjorda i Mexico. Höga,fina,snordyra pjäser i skinn. Väldigt udda, men väldigt mycket jag!De konkurerar ut mina nit dojjor med häst längder och de älskar jag!! Min käre sambo har lärt mig att unnan mig själv saker. Något jag varit totalt värdelös på innan, men gör fler och mer framsteg där dock!
Det e faan svårt att lära sig nåt sånt!
Köpte ett par jeans igår som visade sig vara lite stora.(näe jag provade inte, hade brådis jue!) Skulle nog köpt 26:or eller iaf 27:or..
Tog förgivet att jag fortfarande har 28:a.. Lite stora men kanske kan krympa dem lite i tvätten, för tok snygga va de iaf!
Vi var med ett par polare på Kellys. (Där tiden blev för kort enligt min mening! Men) En härlig rock bar. Där insåg jag att antingen så har jag missat massor eller så har rockare blivit mer diskreta. (precis som jag)
Alltså, när började rockare se ut som rockare fast med "hip-hop" mössor? Eller hur fel ser det inte ut när en som är en rocker har på sig en Marc O`Polo skjorta med kriststräcks ränder?!! Och då menar jag inte nån man igentligen inte kan se det på från början, utan den med det klassiska utseendet fast med denna skjorta.. Har jag missat nåt?!
På mig har det väl aldrig varit så jätte utmärkande, förrutom alla svarta kläder, mitt nitbälte och nån liten döskalle här eller där så näe, jag har nog döljt det rätt duktigt!
Varför har jag frågat mig själv?
Kanske för att passa in här "på byn" mer. Kanske för att gå obemärkt förbi, eller kanske för att man efter en viss ålder ska vara på ett visst sätt enligt vissa.
Men vem säger att deras sätt är rätt??!
Sen jag tog steget att leva själv med mina barn, för att sen hitta mig själv igen. För att sen ta mig och töserna upp från avgrunden för att träffa någon helt fantastisk!
Sedan dess så skiter jag helt och högaktningsfullt i vad alla andra tycker om mig, min klädstil eller att jag inte hänger på Pumpen* och buggar.
För de har inte levt mitt liv. De har inte torkat tårarna och de har framför allt inte hjälpt mig därifrån!
För att summera denna gångna vecka: Mycket och många goda skratt, underbar familj och härliga vänner! Kan man önska sig något mer?!!
Trött, lycklig och soffhängs sjuk kryper jag ner i soffan för film mys med min älskling!
Härligt när småfolket sover gott i sina sängar!
Over n`out!
*Pumpen: Smålands största köttmarknad,(under täckmanel) dit gifta åker för lite rajraj vid sidan om eller om du är singel och vill ha kul. För där får alla garanterat ligga!
Första besöket i Stockholm för våra twins.Jädrar vad man måste packa mycket till två bebisar!! Alltså jag menar att fylla en hel familjebuss med diverse prylar va en baggis för en pack expert. Fyra barn, en golden och två vuxna senare så rullade vi iväg mot stora staden. Eller ja, en vuxen. Sambon körde en annan bil upp. Men iaf hela bilen fylld med småfolk, div prylar, en flåsande hund som för övrigt e åksjuk och så jag bakom ratten. Lite rock i högtalarna och resan blir ljuvlig, eller??!
Äsch, förutom att 50% av småfolket tjafsade alla de ca 30 milen och att spolarvätskan tog slut(hejåhå vad bra man ser ut genom en nedskvätt,saltad ruta med taskiga halvljus förövrigt) och att bebisarna behövde en "refill" OCH att det hann bli kväll innan vi kom till stora staden, så gick resan smärtfritt!
Väl framme så blev det god mat, ett glas rött och mycket trevligt sällskap!
Dagen efter våran entrè där, så fyllde mitt (kan nog säga vårat igentligen) yrväder till tös tre år! Hennes dag förgylldes med god mat, presenter, shopping och myspys! På väg till min sambos mamma delde hon ut sin livs första "käftsmäll".
Jag blev förvånad och samtidigt så känndes det bitterljuvt att höra henne prata.
Att hon kallade sin biologiska pappa för tilltalsnamn och berättade för honom att hennes pappa körde bilen framför.Ord valda helt av henne och hennes tankar. För här nämner hon honom mer och mer sällan nu. Så,en ärlig käftsmäll av en treåring!(så går det när man väljer bort sina barn och endast hör av sig på deras födelsedagar. Den ena dottern fick 55 sek "prat-tid" av honom den andra 3 minuter. Fina presenter!!!)
Hoppas att lillfis käftsmäll svider! Den är självförvållad...
Man måste förtjäna titeln:PAPPA!! (och mamma med såklart!)
Ok, i stora staden blev jag även kär!! Föll som en fura och kände ett sånt där begär. (som jag skrivit om tidigare!)Helvete, vad jag vill ha!! Ge mig!!
Och då syftar jag inte på de som raggade på mig på krogen, eller de som flörtade på dagarna.
Jag föll som en fura för ett par skor! Jag kärar inte ner mig i sånt! Har aldrig gjort det innan men jag vill, måste och SKA ha ett par sådana. Jag bara måste, shit vad dumt!! Sån är ju inte jag eller?...
Handgjorda i Mexico. Höga,fina,snordyra pjäser i skinn. Väldigt udda, men väldigt mycket jag!De konkurerar ut mina nit dojjor med häst längder och de älskar jag!! Min käre sambo har lärt mig att unnan mig själv saker. Något jag varit totalt värdelös på innan, men gör fler och mer framsteg där dock!
Det e faan svårt att lära sig nåt sånt!
Köpte ett par jeans igår som visade sig vara lite stora.(näe jag provade inte, hade brådis jue!) Skulle nog köpt 26:or eller iaf 27:or..
Tog förgivet att jag fortfarande har 28:a.. Lite stora men kanske kan krympa dem lite i tvätten, för tok snygga va de iaf!
Vi var med ett par polare på Kellys. (Där tiden blev för kort enligt min mening! Men) En härlig rock bar. Där insåg jag att antingen så har jag missat massor eller så har rockare blivit mer diskreta. (precis som jag)
Alltså, när började rockare se ut som rockare fast med "hip-hop" mössor? Eller hur fel ser det inte ut när en som är en rocker har på sig en Marc O`Polo skjorta med kriststräcks ränder?!! Och då menar jag inte nån man igentligen inte kan se det på från början, utan den med det klassiska utseendet fast med denna skjorta.. Har jag missat nåt?!
På mig har det väl aldrig varit så jätte utmärkande, förrutom alla svarta kläder, mitt nitbälte och nån liten döskalle här eller där så näe, jag har nog döljt det rätt duktigt!
Varför har jag frågat mig själv?
Kanske för att passa in här "på byn" mer. Kanske för att gå obemärkt förbi, eller kanske för att man efter en viss ålder ska vara på ett visst sätt enligt vissa.
Men vem säger att deras sätt är rätt??!
Sen jag tog steget att leva själv med mina barn, för att sen hitta mig själv igen. För att sen ta mig och töserna upp från avgrunden för att träffa någon helt fantastisk!
Sedan dess så skiter jag helt och högaktningsfullt i vad alla andra tycker om mig, min klädstil eller att jag inte hänger på Pumpen* och buggar.
För de har inte levt mitt liv. De har inte torkat tårarna och de har framför allt inte hjälpt mig därifrån!
För att summera denna gångna vecka: Mycket och många goda skratt, underbar familj och härliga vänner! Kan man önska sig något mer?!!
Trött, lycklig och soffhängs sjuk kryper jag ner i soffan för film mys med min älskling!
Härligt när småfolket sover gott i sina sängar!
Over n`out!
*Pumpen: Smålands största köttmarknad,(under täckmanel) dit gifta åker för lite rajraj vid sidan om eller om du är singel och vill ha kul. För där får alla garanterat ligga!
lördag 19 januari 2013
Pissrusker & annat pack!
Denna lördagskväll har ju varit ytterst, öh vi kan kalla det givande!
Våran äldsta tjej har varit på pyjamasparty. Ja kan ni tänka er hon blev bjuden!!
Glad över att hon skulle få ha lite kul körde jag dit henne. Tänkte YES!!!
Äntligen blir allt som vanligt igen och hon får va en i gänget som hon borde få vara.
Våran skrutta har nämligen blivit mobbad av en tre år äldre kille sen hon gick på lekis. Detta har jag försökt stoppa sen det började. Men utan framgång. Tyvärr!!
I höstas fick jag nog och drog näven i bordet och vände uppochner på hela skolan. Detta fick ju oerhörda konsekvenser för henne dock.
Misshandeln fick ett slut. För jävlar vad stryk hon har fått! Allt i från slag coh sparkar till avslitna kläder. Axe deo sprayad i ansiktet osv. Droppen var när mobbaren drog ner henne på backen, satte sig på henne. Tog ett hårt stryptag om hennes hals, samtidigt som han slog henne i ansiktet!
Då brast det innom mig och jag kände att nu är det bra! Om jag inte gör något radikalt så kommer han ta kol på henne en vacker dag!!
Efter stora drastiska åtgärder upphörde mobbningen från hans sida och hon kunde åter gå i skolan.
Här borde ju allt vara bra. Det borde ju återgå till det normala. Men jävlar vad fel jag hade!!
Nu har hon blivit mer eller mindre helt isolerad från allt vad kompisar och barnkalas heter! Hit är det nu mer oerhört sällan någon ringer och frågar om hon vill leka. Inbjudningskorten till kalas/partyn kan jag räkna på tre fingrar. Så har det aldrig varit innan!
Hon har blivit helt isolerad från allt vad leka med kompisar heter.Hon har en som ringer och frågar henne om de ska "va". Söta, goa, underbara Kalle!
Idag så hoppades jag ju på att det vände. Men fick ett barskt uppvaknande när vi väl kom dit.Tur att inte hon såg. Tur att hon inte hörde!
Kan ju konstatera att förrutom mamman som hade vild djuren i sitt hem var det en enda mamma som hälsade på mig när jag hade droppat av stumpan. EN!! Detta trots att jag mötte x antal morsor. Detta trots att jag öga mot öga sa HEJ!
Vilka jäkla pissruskor!!!
Vad lär de sina barn? Barn tar efter de vuxnas beteende & om de är så jäkla fisförnäma att de inte ens kan hälsa när man möts öga mot öga. Då är det illa!!
Vi är ju samma människor som innan. Enda skillnaden är att hon inte får stryk i skolan mer!!
Jag kan inte låta bli att se ner på sådana. Jag vet att jag inte borde, för då är jag inte bättre än de. Men vad i helvete!! Hon är ett barn... Söt som socker och smart som få! Genom snäll och omtänksam. Ganska fina egenskaper, tycker jag.
Ska de andra tre barnen bli lika utstötta de oxå?
För att jag inte lät en ful, dum ungjävel slå våran tjej gul och blå?
HALLÅ VÄRLDEN?!!
Har Twisted Sisters We're Not Gonna Take It i huvudet och kan bara säga:
Fuck off Pack och Pissruskor!Lär er folkvett, för nästa gång kanske det är din unge som blir slagen gul och blå!
Tror det är dax att börja fundera mera på en flytt!!
Bjuder er på ett par goa rader ur Twisteds sköna, underbara låt!
"we're Not Gonna Take It, No!
no, We Ain't Gonna Take It
we're Not Gonna Take It Anymore
just You Try And Make Us
we're Not Gonna Take It
come On
no, We Ain't Gonna Take It
you're All Worthless And Weak
we're Not Gonna Take It Anymore
now Drop And Give Me Twenty
we're Not Gonna Take It
oh Crinch Pin
no, We Ain't Gonna Take It
oh You And Your Uniform
we're Not Gonna Take It Anymore"
Våran äldsta tjej har varit på pyjamasparty. Ja kan ni tänka er hon blev bjuden!!
Glad över att hon skulle få ha lite kul körde jag dit henne. Tänkte YES!!!
Äntligen blir allt som vanligt igen och hon får va en i gänget som hon borde få vara.
Våran skrutta har nämligen blivit mobbad av en tre år äldre kille sen hon gick på lekis. Detta har jag försökt stoppa sen det började. Men utan framgång. Tyvärr!!
I höstas fick jag nog och drog näven i bordet och vände uppochner på hela skolan. Detta fick ju oerhörda konsekvenser för henne dock.
Misshandeln fick ett slut. För jävlar vad stryk hon har fått! Allt i från slag coh sparkar till avslitna kläder. Axe deo sprayad i ansiktet osv. Droppen var när mobbaren drog ner henne på backen, satte sig på henne. Tog ett hårt stryptag om hennes hals, samtidigt som han slog henne i ansiktet!
Då brast det innom mig och jag kände att nu är det bra! Om jag inte gör något radikalt så kommer han ta kol på henne en vacker dag!!
Efter stora drastiska åtgärder upphörde mobbningen från hans sida och hon kunde åter gå i skolan.
Här borde ju allt vara bra. Det borde ju återgå till det normala. Men jävlar vad fel jag hade!!
Nu har hon blivit mer eller mindre helt isolerad från allt vad kompisar och barnkalas heter! Hit är det nu mer oerhört sällan någon ringer och frågar om hon vill leka. Inbjudningskorten till kalas/partyn kan jag räkna på tre fingrar. Så har det aldrig varit innan!
Hon har blivit helt isolerad från allt vad leka med kompisar heter.Hon har en som ringer och frågar henne om de ska "va". Söta, goa, underbara Kalle!
Idag så hoppades jag ju på att det vände. Men fick ett barskt uppvaknande när vi väl kom dit.Tur att inte hon såg. Tur att hon inte hörde!
Kan ju konstatera att förrutom mamman som hade vild djuren i sitt hem var det en enda mamma som hälsade på mig när jag hade droppat av stumpan. EN!! Detta trots att jag mötte x antal morsor. Detta trots att jag öga mot öga sa HEJ!
Vilka jäkla pissruskor!!!
Vad lär de sina barn? Barn tar efter de vuxnas beteende & om de är så jäkla fisförnäma att de inte ens kan hälsa när man möts öga mot öga. Då är det illa!!
Vi är ju samma människor som innan. Enda skillnaden är att hon inte får stryk i skolan mer!!
Jag kan inte låta bli att se ner på sådana. Jag vet att jag inte borde, för då är jag inte bättre än de. Men vad i helvete!! Hon är ett barn... Söt som socker och smart som få! Genom snäll och omtänksam. Ganska fina egenskaper, tycker jag.
Ska de andra tre barnen bli lika utstötta de oxå?
För att jag inte lät en ful, dum ungjävel slå våran tjej gul och blå?
HALLÅ VÄRLDEN?!!
Har Twisted Sisters We're Not Gonna Take It i huvudet och kan bara säga:
Fuck off Pack och Pissruskor!Lär er folkvett, för nästa gång kanske det är din unge som blir slagen gul och blå!
Tror det är dax att börja fundera mera på en flytt!!
Bjuder er på ett par goa rader ur Twisteds sköna, underbara låt!
"we're Not Gonna Take It, No!
no, We Ain't Gonna Take It
we're Not Gonna Take It Anymore
just You Try And Make Us
we're Not Gonna Take It
come On
no, We Ain't Gonna Take It
you're All Worthless And Weak
we're Not Gonna Take It Anymore
now Drop And Give Me Twenty
we're Not Gonna Take It
oh Crinch Pin
no, We Ain't Gonna Take It
oh You And Your Uniform
we're Not Gonna Take It Anymore"
fredag 18 januari 2013
Ljuvliga Fredag eller?!
Nu ska jag berätta för er hur man lever å landet som en rockande småbarnsmorsa!
Idag tex så har jag fått använda alla mina mamma gener på en och samma gång!
Shit vilken fredag!!
Startade morgonen vid 05:45 efter hela fyra timmars sömn! Ja jädrans va pigg man är då! :)Eller inte! Men så är det här varje dag, så nu funkar liket. (dvs jag)
Då blev det blöjbyte, mjölkersättning och "omnattning" av twinsen.
Efter det upp och stråla, få äldsta tjejen redo för skolbussen och se till så hon kommer med. Under den tiden hann jag med att brygga kaffe, släppa ut doggen och sparka liv i min käre sambo!
Alla hjärtans dag - skicka en bukett värd 200 kr för 1 kr " border="0" />
Ok, ungen e på bussen. Gubben e uppe och småtrollen sover! Göttans, gottit me kaffe på morgonen. Trött som ett as försöker jag hitta nån form av livsgnista i min lilla kropp, men icke!
Tills mina öron får höra lite ljuva toner ifrån kiss me Heaven`s On Fire. Just Där & Då börjar jag känna en liten livs gnista spritta runt i kroppen. (kanske beror på de litrvis med kaffe jag hann bälga i mig innan.)
Och helt plötsligt, där och då känner jag att: ja jäklar det e fredag!
Men, surt sa räven. För när jag droppat av gubben vid tåget och hunnit innanför portarna på herrgården så bryter en epedimi av spyuppallmatenimagen epedimi ut på twinsen. Japp, de e ju två!
Sen den där huliganigt undrebara treåringen (a eller snart iaf) som fixar runt med diverse saker. Hon kan ju hålla en hel arme sysselsatt! På 24h så har hon lyckats dra loss en massa tapet på sitt rum, trolla bort en sisådär 120 kanaler på parabolen samtidigt som hon lämnar ett spår av strumpor, leksaker, kritor, papper efter sig i hela huset.
Shit vilken dag!
Tack gode gud för bandit och all ljuvlig rock! Metallica, G`n R, Nirvana, Volbeat, AC/DC, älskade Kiss mfl. Ni får min vardag att gå runt! <3 Där imellan har jag slagits med ett berg av tvätt. Lillfis eller ja, barn nr 2 hade lyckat kissa i sängen så diverse attiraljer och duntäcke behövde umgås med nya Maggan. (våran super, dunder tvättmaskin som slukar hela 9 kilo tvätt! thank u god!!)Plus bebis tvätten gågner två för att a just det! De e ju två. På gott och ont, och i tvättläget ont! Aja, efter det jagade jag herrgården runt i jakt på golden hår eftersom den fyrfotade fäller. Kan man raka och ha en "kinesisk naken golden" btw?! Där imellan hann joggingrundan i trappen upp till de sovande twinsen bli jävligt lång. Eller iallafall väldigt mycket uppför! Shit jag kommer va mager som en jakthund innan beach 2013! Får man muskler på köpet eller måste man jobba för de jäklarna oxå?!! Hem från skolan kommer min lilla solstråle! Måtte hon bli gladare när hon blir tonåring! Surmulen där! Små tjatar med kärleken via mobilen under dagen och konstaterar att pizza är en idealisk middag för dagen. Äsch, ni förstår kanske vart jag vill komma med denna dagen! Sov, småfolket sov! Nu tar mamma fredag! Over n out!
Idag tex så har jag fått använda alla mina mamma gener på en och samma gång!
Shit vilken fredag!!
Startade morgonen vid 05:45 efter hela fyra timmars sömn! Ja jädrans va pigg man är då! :)Eller inte! Men så är det här varje dag, så nu funkar liket. (dvs jag)
Då blev det blöjbyte, mjölkersättning och "omnattning" av twinsen.
Efter det upp och stråla, få äldsta tjejen redo för skolbussen och se till så hon kommer med. Under den tiden hann jag med att brygga kaffe, släppa ut doggen och sparka liv i min käre sambo!
Alla hjärtans dag - skicka en bukett värd 200 kr för 1 kr " border="0" />
Ok, ungen e på bussen. Gubben e uppe och småtrollen sover! Göttans, gottit me kaffe på morgonen. Trött som ett as försöker jag hitta nån form av livsgnista i min lilla kropp, men icke!
Tills mina öron får höra lite ljuva toner ifrån kiss me Heaven`s On Fire. Just Där & Då börjar jag känna en liten livs gnista spritta runt i kroppen. (kanske beror på de litrvis med kaffe jag hann bälga i mig innan.)
Och helt plötsligt, där och då känner jag att: ja jäklar det e fredag!
Men, surt sa räven. För när jag droppat av gubben vid tåget och hunnit innanför portarna på herrgården så bryter en epedimi av spyuppallmatenimagen epedimi ut på twinsen. Japp, de e ju två!
Sen den där huliganigt undrebara treåringen (a eller snart iaf) som fixar runt med diverse saker. Hon kan ju hålla en hel arme sysselsatt! På 24h så har hon lyckats dra loss en massa tapet på sitt rum, trolla bort en sisådär 120 kanaler på parabolen samtidigt som hon lämnar ett spår av strumpor, leksaker, kritor, papper efter sig i hela huset.
Shit vilken dag!
Tack gode gud för bandit och all ljuvlig rock! Metallica, G`n R, Nirvana, Volbeat, AC/DC, älskade Kiss mfl. Ni får min vardag att gå runt! <3 Där imellan har jag slagits med ett berg av tvätt. Lillfis eller ja, barn nr 2 hade lyckat kissa i sängen så diverse attiraljer och duntäcke behövde umgås med nya Maggan. (våran super, dunder tvättmaskin som slukar hela 9 kilo tvätt! thank u god!!)Plus bebis tvätten gågner två för att a just det! De e ju två. På gott och ont, och i tvättläget ont! Aja, efter det jagade jag herrgården runt i jakt på golden hår eftersom den fyrfotade fäller. Kan man raka och ha en "kinesisk naken golden" btw?! Där imellan hann joggingrundan i trappen upp till de sovande twinsen bli jävligt lång. Eller iallafall väldigt mycket uppför! Shit jag kommer va mager som en jakthund innan beach 2013! Får man muskler på köpet eller måste man jobba för de jäklarna oxå?!! Hem från skolan kommer min lilla solstråle! Måtte hon bli gladare när hon blir tonåring! Surmulen där! Små tjatar med kärleken via mobilen under dagen och konstaterar att pizza är en idealisk middag för dagen. Äsch, ni förstår kanske vart jag vill komma med denna dagen! Sov, småfolket sov! Nu tar mamma fredag! Over n out!
torsdag 17 januari 2013
Att smurfa sig blå..
Tankarna har surrat ett tag & så även idag runt vänner. Vad man kan "kräva" av en vän. Hur man ska vara. Vart gränserna går? Hur pass ärlig man ska vara?
Alltså jag menar, om det är risk för att göra din vän ledsen. Är det ok att vara ärlig då? Eller ska man fega, & ludda in sig i jävligt taskiga bortförklaringar. Som folk genomskådar rätt så fort?
Då jag nu råkar vara lite för ärlig & har svårt att ljuga tom för småfolket om tex julklappar, om spöken finns & var tandfeen bor. Så händer det ju ibland att jag råkar såra, även om jag menar väl.
Jag för min del blir mer sårad om man inte är ärlig fullt ut..
Och det är lite däråt jag stannar eller rättare sagt kör fast i mina tankar.
Om man nu har en vän (förhoppningsvis iaf) som uppskattar ärlighet och har poängterat det åtskilliga gånger hur viktigt det är för den. Är det då schysst att dra en vit lögn, eller ljuga sig blå? Eller blir man dum bara för att man lägger korten på bordet & är ärlig?
Jag för min del tar hellre att bli lite sårad men har en ärlig vän rätt igenom även om det kan svida lite ibland.
Jag vet tex att jag har några vänner som kör med "vita" lögner. Dessa är ju rätt lätta att genomskåda,(lögnerna alltså)& det i sin tur gör ju att jag backar lite som vän. Att jag inte kan berätta allt fullt ut. Eller att man även om man vill kunna lita på sin vän inte kan göra det fullt ut heller.
Sen det här klassiska då, ljug dig smurfblå & håll tummarna för att jag som vän inte genomskådar. Eller vice versa såklart!
Så frågan är ju då, hur är man ärlig utan att såra?
Hur pass mycket vän är man då? Om man inte kan vara helt ärlig just för att du är rädd för att såra.
Eller ljuger man om man inte berättar just för att din vän inte har frågat?
Svåra frågor som jag bara har mina svar på. Men vem säger att det är mina som är de rätta?
Jag vet bara att jag måste som vän, vara genom ärlig och ge dig sanningen.
Efter det kan jag bara hoppas att du uppskattar den & mig som vän.
För jag finns här för dig, både nu & sen. <3 data-blogger-escaped-br="br">
Alltså jag menar, om det är risk för att göra din vän ledsen. Är det ok att vara ärlig då? Eller ska man fega, & ludda in sig i jävligt taskiga bortförklaringar. Som folk genomskådar rätt så fort?
Då jag nu råkar vara lite för ärlig & har svårt att ljuga tom för småfolket om tex julklappar, om spöken finns & var tandfeen bor. Så händer det ju ibland att jag råkar såra, även om jag menar väl.
Jag för min del blir mer sårad om man inte är ärlig fullt ut..
Och det är lite däråt jag stannar eller rättare sagt kör fast i mina tankar.
Om man nu har en vän (förhoppningsvis iaf) som uppskattar ärlighet och har poängterat det åtskilliga gånger hur viktigt det är för den. Är det då schysst att dra en vit lögn, eller ljuga sig blå? Eller blir man dum bara för att man lägger korten på bordet & är ärlig?
Jag för min del tar hellre att bli lite sårad men har en ärlig vän rätt igenom även om det kan svida lite ibland.
Jag vet tex att jag har några vänner som kör med "vita" lögner. Dessa är ju rätt lätta att genomskåda,(lögnerna alltså)& det i sin tur gör ju att jag backar lite som vän. Att jag inte kan berätta allt fullt ut. Eller att man även om man vill kunna lita på sin vän inte kan göra det fullt ut heller.
Sen det här klassiska då, ljug dig smurfblå & håll tummarna för att jag som vän inte genomskådar. Eller vice versa såklart!
Så frågan är ju då, hur är man ärlig utan att såra?
Hur pass mycket vän är man då? Om man inte kan vara helt ärlig just för att du är rädd för att såra.
Eller ljuger man om man inte berättar just för att din vän inte har frågat?
Svåra frågor som jag bara har mina svar på. Men vem säger att det är mina som är de rätta?
Jag vet bara att jag måste som vän, vara genom ärlig och ge dig sanningen.
Efter det kan jag bara hoppas att du uppskattar den & mig som vän.
För jag finns här för dig, både nu & sen. <3 data-blogger-escaped-br="br">
onsdag 16 januari 2013
Ajabaja Sverige, blodförlust & äktenskap..
Att leva i det numer förbjudna Sverige är ganska krävande. Då tänker jag på det här med allt man inte får, bör eller ska göra. Man får tex inte fira en riktig skolavslutning längre. I kyrkan med nationalsången och våran vackra flagga!Får man ge barnen jordgubbstårta??
När man är gravid finns det tusen "ajjabajja" saker. Du får inte göra si eller så. Listan på vad du inte bör äta och dricka är en mil lång. Du ska väga ex antal kilon. Inte för mycket men ej heller för lite. Lagom i lagom Sverige med alla förbjudna saker. Du blir överöst av information om alla dessa farliga & förbjudna saker.
Men riktigt viktiga saker som vad som händer om du dör under förlossningen med bebisen om du inte är gift.Det är ingen som berättar. Det är nåt som du får reda på där och då, OM det händer!
Att jag tar upp detta idag beror på att jag har gått & funderat på detta sen våra tvillingar föddes. Att ingen berättade om vad som kunde ha skett.
Då jag & Joakim inte är gifta så kunde våran familj splittrats totalt. Som löv för vinden. Just för att vi inte hade skrivit papper innan. Papper som talar om att det är han som är pappa till twinsen.
(Vilket man nu mer kan göra innan barnet/nen är födda.)
Hade jag förlorat lite mer blod så hade hela familjen varit upplöst innom loppet av några minuter.
Tvillingarna åt ett håll. Han åt ett annat och barnen som väntade hemma åt ett tredje.
Och så hade det varit tills dna prov hade visat att han är pappa till dem.
Flickorna hemma hade blivit tvugna att åka till någon de inte längre känner. De hade fått lämna sitt hem, sin trygghet just för att åka till någon de ej längre kallar för pappa. Jobbigt och tufft att veta i dagens läge.
Här i Sverige, där vi är så jävla duktiga på allt. Ja då menar jag på att upplysa om skit saker och tränga undan sånt som är viktigt.
Så ok, ska jag behöva gifta mig för en sån sak?!
För några sketna pappers skull..
Tryggande papper kan skrivas ändå.
Näe, skulle jag mot alla odds någonsin gifta mig igen så ska det mycket till. Då får han allt fixa ett smärre mirakel.
Sen det här med karlar, vad är det med er?
Alltså jag menar för att verkligen förstå er måste man ju nästan ha nån form av uppslagsverk.
Ni ser allt i svart eller i vitt. Antingen är ni (enligt många underökningar från min sida)bröst eller rump killar.
Inte ögon eller varför inte händer, armar eller någon annan kroppsdel. Näe, rumpa eller bröst.
Sen säger ni att ni inte har några särskillda krav.
Att ni kan göra flera saker samtidigt.
Flera saker samtidigt?! Om vi räknar bort, kolla på sporten, käka chips & dra en bärs, hur menar ni då?
Nu har ju dock min kära sambo visat sig ha en del kvaliteer som får mig att förvånas och höja ögonbrynen. Han går ju lite emot strömmen.
Han gör ju saker som får mig att häpna av förundran.
Han är fantastisk.
Men jag är tveksam.
För som sagt, han behöver nog ett smärre mirakel om han någon gång bestämmer sig för att han vill kalla mig för sin fru. ;)
När man är gravid finns det tusen "ajjabajja" saker. Du får inte göra si eller så. Listan på vad du inte bör äta och dricka är en mil lång. Du ska väga ex antal kilon. Inte för mycket men ej heller för lite. Lagom i lagom Sverige med alla förbjudna saker. Du blir överöst av information om alla dessa farliga & förbjudna saker.
Men riktigt viktiga saker som vad som händer om du dör under förlossningen med bebisen om du inte är gift.Det är ingen som berättar. Det är nåt som du får reda på där och då, OM det händer!
Att jag tar upp detta idag beror på att jag har gått & funderat på detta sen våra tvillingar föddes. Att ingen berättade om vad som kunde ha skett.
Då jag & Joakim inte är gifta så kunde våran familj splittrats totalt. Som löv för vinden. Just för att vi inte hade skrivit papper innan. Papper som talar om att det är han som är pappa till twinsen.
(Vilket man nu mer kan göra innan barnet/nen är födda.)
Hade jag förlorat lite mer blod så hade hela familjen varit upplöst innom loppet av några minuter.
Tvillingarna åt ett håll. Han åt ett annat och barnen som väntade hemma åt ett tredje.
Och så hade det varit tills dna prov hade visat att han är pappa till dem.
Flickorna hemma hade blivit tvugna att åka till någon de inte längre känner. De hade fått lämna sitt hem, sin trygghet just för att åka till någon de ej längre kallar för pappa. Jobbigt och tufft att veta i dagens läge.
Här i Sverige, där vi är så jävla duktiga på allt. Ja då menar jag på att upplysa om skit saker och tränga undan sånt som är viktigt.
Så ok, ska jag behöva gifta mig för en sån sak?!
För några sketna pappers skull..
Tryggande papper kan skrivas ändå.
Näe, skulle jag mot alla odds någonsin gifta mig igen så ska det mycket till. Då får han allt fixa ett smärre mirakel.
Sen det här med karlar, vad är det med er?
Alltså jag menar för att verkligen förstå er måste man ju nästan ha nån form av uppslagsverk.
Ni ser allt i svart eller i vitt. Antingen är ni (enligt många underökningar från min sida)bröst eller rump killar.
Inte ögon eller varför inte händer, armar eller någon annan kroppsdel. Näe, rumpa eller bröst.
Sen säger ni att ni inte har några särskillda krav.
Att ni kan göra flera saker samtidigt.
Flera saker samtidigt?! Om vi räknar bort, kolla på sporten, käka chips & dra en bärs, hur menar ni då?
Nu har ju dock min kära sambo visat sig ha en del kvaliteer som får mig att förvånas och höja ögonbrynen. Han går ju lite emot strömmen.
Han gör ju saker som får mig att häpna av förundran.
Han är fantastisk.
Men jag är tveksam.
För som sagt, han behöver nog ett smärre mirakel om han någon gång bestämmer sig för att han vill kalla mig för sin fru. ;)
tisdag 15 januari 2013
Knallar, planer och bollibompa sex!
Då min sambo och hela hans familj (i princip) är knallar. Detta i sin tur innebär att helger och hela sommaren planeras efter vart folk befinner sig. Allt ifrån middagar med vänner till de där lite mer familjära tillfällerna. Nu är det ju så att även jag knallade innan vi var ett par eller ens kännde varandra, så för mig var det ju inte så nytt. Men att leva med en knalle och själv vara en (och ha en hel knalle familj) är ju en annorlunda resa. Fantastisk, men annorlunda!
Iallafall så har jag kommit fram till att hela livet blir lite säsongs betonat. Tex det här enkla som att få upp nya tapeter på väggarna hemma. De flesta gör sånt på sommaren. Här är det vinter göra. Blir dock lite värre att måla huset då!
Eller de där par relaterade aktiviterna som mysiga middagar, en barnfri utekväll osv händer ju oftare efter säsong än under. Då letar man barnvakt, men inte för att roa sig utan för att åka någonstans.
Detta i sin tur innebär ju att även kärleken blir annorlunda. Man kommer varandra lite närmare under vintern både på gott och ont.
Eller som på sommaren när man hör hur grannen i ståndet brevid fiser, snarkar eller ligger med sin fru. Eller någon annans fru...
Det kan ju oxå påverka kärleken..
Något annat som påverkar är ju barn. Vi har fyra stycken av det där folkslaget.
En ljuvligt kaxig nioåring, en trotsig jagkanalltsjälv treåring och ett par bebis twins.
Puh, kvällarna när småfolket sover är ganska så efterlängtade vissa dagar.
Jag menar, hur kul är det att smyg äta chips i soffan till den där filmen du har velat se och du hör:Mmmmaaaaaammmmmmaaaaaa! Jag kan inte sova... Och får pausa filmen sjuttioelva tusen gånger vissa kvällar och springa upp och ner i trappan så lacken från trappstegen slits bort..
Just för att favoritordet i detta hus råkar vara:mamma.
Det påverkar ju lite det oxå.
Eller att skita med öppen dörr för alla måste prata med dig just där och då. Men jag tänker hämnas precis som en vän lärde mig. Jag ska skita med öppen dörr även när de är stora. Få se hur kul de tycker att det är då?
Det påverkar ju. Det här med att aldrig någonsin ha en stund för sig själv. Eller med sin älskling!
Det är då man får planera, men "bollibopa sex", hur jävla lockande känns det?!
Eller en rallysnabb mys middag så ingen av småfolket hinner störa, hur mysigt blir det?
Men jag planerar. Smider storartade planer, så att vi kan få en heldag där allt ifrån skita med stängd dörr till kanske lite rajraj och middag på tu man hand kan ingå.
Som sagt planerar.. För mig är det framtidsplaner. Lagom till nästa vinter kanske det är genomförbart..
Näe vi är ganska borskämda med barnvakt. Det finns nästan alltid någon i vår närhet som ställer upp!
Underbart att ha den förmånen.
Om man bara planerar!
Men nu verkar alla fyra sova. Ingen som vrålar mamma och klockan är inte ens 23.
Detta innebär lite oplanerad kvallitets tid med hjärtat. Så mina tankar kring allt får avrundas här. För nu blir det film, mackor och lite soffhångel. Helt oplanerat!
måndag 14 januari 2013
Som en käftsmäll...
Tankarna idag har kretsat runt känslor. Väldigt starka sådana dessutom. Kärlek, hat, frustration, hopplöshet, förrakt, förståelse och empati.
Dessa känslor har rullat fram och tillbaka innom mig. De har malts om och om och om igen.
Tusentals tankar som susuar runt i huvudet med en väldig fart. Känslor som får mig att vilja skrika, krama och slå på samma gång. Jag käner mig äcklad över att känna ett sånt hat.
Hat, ett väldigt starkt ord. Ett ord jag sällan använder, ett ord med så mkt känslor bakom.
Jag trodde inte att jag skulle kunna reargera så här. Det värker av obehag i min kropp. En krypande känsla av frustration. Om jag bara hade vetat. Om jag bara hade anat. Men näe!
Kan man vara så naiv? Så blåögd?
Skrämmande, sjukt och väldigt frustrerande!
Om jag bara hade vetat!
Jag hade hållt hårt, skyddat, vakat och gjort något åt saken så mycket tidigare.
Men nu gjorde jag ju inte det. Inte förrens det drabbade mig och mitt. Inte förrens jag hade samlat tillräckligt med mod.
Vi pratade om smärta. Jag har med kännt smärta. Hopplöshet och förbannat mig själv över att jag tillät mig att hamna i den situationen.
Mina blåmärken är borta sedan länge. Hårtussarna som slets bort, har vuxit ut. Mina märken syns inte längre för de sitter endast kvar innuti. Nåt att jobba med, nåt att fundera på.
Att ljuga för folk så tveklöst, de som han påstod sig älska?
Hur man som en vuxen individ frivilligt väljer att göra så.
Tankarna susuar runt. Hur fan kan man göra så? Hur kan man sjunka så lågt?
Men det är din förlust. Det är du som missar meningen med livet.
Du är inte värd dem. Du är inte värd deras kärlek.
Du har tagit så mycket ifrån dem, ifrån oss!!
Men du ska veta att jag hatar inte dig. För du är inte ens värd att hata!
Men jag hatar det du har gjort. Det du har utsatt oss allihopa för.
Sju fantastiska individer! Sju människor som du har lärt en massa känslor.
Hat, svek och misstänksamhet.
Jobbiga sätt att lära sig innebörden av dessa känslor.
Känslor som vi alla har jobbat med på olika sätt.
Känslor som vissa utav oss precis börjat känna. Börjat förstå..
Mig har du även lärt vad styrka är.
Vad jag kan och inte. Hur mycket jag orkar och vart mina gränser går.
Mig har du lärt att värdesätta andra. Att lyssna. Att ta klivet och våga.
Detta har jag inte lärt mig utav din godhet, utan av din råhet. Av ditt sätt att va.
Jag hoppas att när du somnar om natten ser alla fems tårfylda ögon. Tårar som trillar av smärta, av svek. Tårar som trillar pga dig.
Jag hoppas det svider. Att du blir kvar utanför.
De lämnar dig nu, en efter en, efter en. Tills det inte finns någon kvar av dem.
De har varandra. De håller på att bygga något som du aldrig har givit dem.
Och de är duktiga ska du veta!
De bygger på kärlek, trygghet och empati.
Något de ger varndra. En relation.
Själv har jag också börjat leva. Att leva på riktigt.
Jag har lärt mig att öppna även den inre delen av mig.
Den delen som du lärde mig att låsa mer än den redan var.
Vet du, jag älskar mitt liv.
Jag skulle aldrig vilja byta.
Jag har någon som älskar mig.
Som älskar mina barn.
De kallar honom ofta för pappa nu.
Min familj har blvit större, vi har fått två små fantastiska till.
Tvillingar.
En helt komplett lycklig familj!
Jag hoppas att mina tankar om mina känslor sitter på samma sätt som allt du har gjort.
Mot dem, mot oss vuxna.
Jag hoppas att de sitter som en käftsmäll!!!
Dessa känslor har rullat fram och tillbaka innom mig. De har malts om och om och om igen.
Tusentals tankar som susuar runt i huvudet med en väldig fart. Känslor som får mig att vilja skrika, krama och slå på samma gång. Jag käner mig äcklad över att känna ett sånt hat.
Hat, ett väldigt starkt ord. Ett ord jag sällan använder, ett ord med så mkt känslor bakom.
Jag trodde inte att jag skulle kunna reargera så här. Det värker av obehag i min kropp. En krypande känsla av frustration. Om jag bara hade vetat. Om jag bara hade anat. Men näe!
Kan man vara så naiv? Så blåögd?
Skrämmande, sjukt och väldigt frustrerande!
Om jag bara hade vetat!
Jag hade hållt hårt, skyddat, vakat och gjort något åt saken så mycket tidigare.
Men nu gjorde jag ju inte det. Inte förrens det drabbade mig och mitt. Inte förrens jag hade samlat tillräckligt med mod.
Vi pratade om smärta. Jag har med kännt smärta. Hopplöshet och förbannat mig själv över att jag tillät mig att hamna i den situationen.
Mina blåmärken är borta sedan länge. Hårtussarna som slets bort, har vuxit ut. Mina märken syns inte längre för de sitter endast kvar innuti. Nåt att jobba med, nåt att fundera på.
Att ljuga för folk så tveklöst, de som han påstod sig älska?
Hur man som en vuxen individ frivilligt väljer att göra så.
Tankarna susuar runt. Hur fan kan man göra så? Hur kan man sjunka så lågt?
Men det är din förlust. Det är du som missar meningen med livet.
Du är inte värd dem. Du är inte värd deras kärlek.
Du har tagit så mycket ifrån dem, ifrån oss!!
Men du ska veta att jag hatar inte dig. För du är inte ens värd att hata!
Men jag hatar det du har gjort. Det du har utsatt oss allihopa för.
Sju fantastiska individer! Sju människor som du har lärt en massa känslor.
Hat, svek och misstänksamhet.
Jobbiga sätt att lära sig innebörden av dessa känslor.
Känslor som vi alla har jobbat med på olika sätt.
Känslor som vissa utav oss precis börjat känna. Börjat förstå..
Mig har du även lärt vad styrka är.
Vad jag kan och inte. Hur mycket jag orkar och vart mina gränser går.
Mig har du lärt att värdesätta andra. Att lyssna. Att ta klivet och våga.
Detta har jag inte lärt mig utav din godhet, utan av din råhet. Av ditt sätt att va.
Jag hoppas att när du somnar om natten ser alla fems tårfylda ögon. Tårar som trillar av smärta, av svek. Tårar som trillar pga dig.
Jag hoppas det svider. Att du blir kvar utanför.
De lämnar dig nu, en efter en, efter en. Tills det inte finns någon kvar av dem.
De har varandra. De håller på att bygga något som du aldrig har givit dem.
Och de är duktiga ska du veta!
De bygger på kärlek, trygghet och empati.
Något de ger varndra. En relation.
Själv har jag också börjat leva. Att leva på riktigt.
Jag har lärt mig att öppna även den inre delen av mig.
Den delen som du lärde mig att låsa mer än den redan var.
Vet du, jag älskar mitt liv.
Jag skulle aldrig vilja byta.
Jag har någon som älskar mig.
Som älskar mina barn.
De kallar honom ofta för pappa nu.
Min familj har blvit större, vi har fått två små fantastiska till.
Tvillingar.
En helt komplett lycklig familj!
Jag hoppas att mina tankar om mina känslor sitter på samma sätt som allt du har gjort.
Mot dem, mot oss vuxna.
Jag hoppas att de sitter som en käftsmäll!!!
torsdag 10 januari 2013
Att åtrå..
Har funderat mkt på det här med åtrå. Vad det innebär & vad man åtrår..
Själv har jag kommit på mig flera gånger den senaste veckan att ha en väldigt stark vilja eller ett "ha begär" till vissa saker.
Det måste ju oxå räknas som en slags åtrå.
Stora som små saker som jag åtrår, tex ett par nya piercingar, en till gadd, en middag för mig och kärleken i lugn & ro utan toabesök, tillsägelser och att få prata till punkt utan att bli avbruten.
Jag är sugen på stora förändringar oxå som måste planeras in i minsta detalj. Sånna som tar tid. Som man måste vänta på länge dessutom. Jag som är så skit dålig på att vänta. Och att vänta länge är ju näst intill omöjligt!!
Att sparka till alla skvaller nuckor på smalbenen och säga :Hasta la vista! Packa in hela min familj i bilen köra fort som faan härifrån för att aldrig någonsin mer vända mig om och se tillbaka..
Men nu funkar ju livet inte riktigt så. Det blir lite för enkelt då & det är något jag inte är van vid, enkelt.
Snart ska vi till Stockholm. Underbara, älskade Stockholm.
Där kan man få vara sig själv utan en massa kostiga blickar. Där är det ingen som bryr sig över att jag är mamma, går i nitbälte och är piercad, fast det är länge sen jag var fjortis.
Där måste man inte ha kärring modell på jeansen, rutiga små äkligt fula blusar och en illa matchad jacka.Inte heller behöver jag inte lyssna på Sven-Ingvars & vara bugg-tokig för att passa in.
Men vet ni, även jag kan baka kanelbullar. Jag är en jäkel på att laga husmanskost & även jag kan safta och sylta. Detta trots att jag har lågt skurna jeans, platt mage, spelar en massa rock och har nitar på både kläder & skor.
Där är man inte dum i huvudet för att du står upp för ditt barn när det bli illa behandlat!!
Blir förbannad på att min älskade unge (som genom gått ett helvete i skolan) kommer hem och berättar att hon inte blir bjuden på barnkalas längre just för att jag har satt stopp för hennes mobbning.
Just för att jag inte höll käft, just för att jag sa ifrån!!
Att jag är fisförnäm och att hon tror att hon är något nu..
Att dessa ord kommer från en unge som själv har en morsa som blev sparkad från sitt jobb då hon fel behandlat patienter & har en farsa som lever på folköl.
Att dessa människor ska sitta & dömma mig, min familj och mina livs val känns väldigt bisarrt!!
Jo, jag har varit gift. Att jag valde att skilja mig var många anledningar. Att skenet kan bedra och att allt inte är som det verkar. Att myntet har två sidor & att ibland måste man singla slant och satsa lite för att vinna. Och vunnit det har jag banne mig gjort!!
Att jag flyttade tillbaka till herrgården var inte för min skull. Utan för min dotters. Det var hennes önskan, hennes vilja. Möjligheten fanns, så jag tog den.
Att bo här med mina barn, på gården trots att folk tyckte jag var mer än galen som gjorde det själv, var en bekräftelse på att tillsammans är vi starka, tillsammans klarar vi allt!!
Att sen falla för en vän, att inse att avståndet mellan skogen och Stockholm är väldigt långt. Att riskera sin vänskap, att chansa för något som just kunde ha varit "bara" åtrå.
Så ja för mig är åtrå väldigt mycket. Allt från min fantastiska sambo till just en ny gadd......
eller två eller fler... :-)
Så Rock on sköt ni erat, för här blir det fler och mer nitar! ;)
Själv har jag kommit på mig flera gånger den senaste veckan att ha en väldigt stark vilja eller ett "ha begär" till vissa saker.
Det måste ju oxå räknas som en slags åtrå.
Stora som små saker som jag åtrår, tex ett par nya piercingar, en till gadd, en middag för mig och kärleken i lugn & ro utan toabesök, tillsägelser och att få prata till punkt utan att bli avbruten.
Jag är sugen på stora förändringar oxå som måste planeras in i minsta detalj. Sånna som tar tid. Som man måste vänta på länge dessutom. Jag som är så skit dålig på att vänta. Och att vänta länge är ju näst intill omöjligt!!
Att sparka till alla skvaller nuckor på smalbenen och säga :Hasta la vista! Packa in hela min familj i bilen köra fort som faan härifrån för att aldrig någonsin mer vända mig om och se tillbaka..
Men nu funkar ju livet inte riktigt så. Det blir lite för enkelt då & det är något jag inte är van vid, enkelt.
Snart ska vi till Stockholm. Underbara, älskade Stockholm.
Där kan man få vara sig själv utan en massa kostiga blickar. Där är det ingen som bryr sig över att jag är mamma, går i nitbälte och är piercad, fast det är länge sen jag var fjortis.
Där måste man inte ha kärring modell på jeansen, rutiga små äkligt fula blusar och en illa matchad jacka.Inte heller behöver jag inte lyssna på Sven-Ingvars & vara bugg-tokig för att passa in.
Men vet ni, även jag kan baka kanelbullar. Jag är en jäkel på att laga husmanskost & även jag kan safta och sylta. Detta trots att jag har lågt skurna jeans, platt mage, spelar en massa rock och har nitar på både kläder & skor.
Där är man inte dum i huvudet för att du står upp för ditt barn när det bli illa behandlat!!
Blir förbannad på att min älskade unge (som genom gått ett helvete i skolan) kommer hem och berättar att hon inte blir bjuden på barnkalas längre just för att jag har satt stopp för hennes mobbning.
Just för att jag inte höll käft, just för att jag sa ifrån!!
Att jag är fisförnäm och att hon tror att hon är något nu..
Att dessa ord kommer från en unge som själv har en morsa som blev sparkad från sitt jobb då hon fel behandlat patienter & har en farsa som lever på folköl.
Att dessa människor ska sitta & dömma mig, min familj och mina livs val känns väldigt bisarrt!!
Jo, jag har varit gift. Att jag valde att skilja mig var många anledningar. Att skenet kan bedra och att allt inte är som det verkar. Att myntet har två sidor & att ibland måste man singla slant och satsa lite för att vinna. Och vunnit det har jag banne mig gjort!!
Att jag flyttade tillbaka till herrgården var inte för min skull. Utan för min dotters. Det var hennes önskan, hennes vilja. Möjligheten fanns, så jag tog den.
Att bo här med mina barn, på gården trots att folk tyckte jag var mer än galen som gjorde det själv, var en bekräftelse på att tillsammans är vi starka, tillsammans klarar vi allt!!
Att sen falla för en vän, att inse att avståndet mellan skogen och Stockholm är väldigt långt. Att riskera sin vänskap, att chansa för något som just kunde ha varit "bara" åtrå.
Så ja för mig är åtrå väldigt mycket. Allt från min fantastiska sambo till just en ny gadd......
eller två eller fler... :-)
Så Rock on sköt ni erat, för här blir det fler och mer nitar! ;)
tisdag 8 januari 2013
Små orters största problem..
Ok, nu är jag tillbax och denna gång tänker jag inte backa för några.
Att stänga min förra blogg pga att uttråkade, skvaller kärringar som absolut inte har något eget liv kan låta deras sketna vardag gå ut över personer man inte känner e illa.
Så innan jag skriver mina första riktiga rader här tänker jag klargöra en sak EN gång för alla.
Denna blogg är skapad för mig och mitt ego. Nu tänker jag inte hålla tillbaka för någon. Alla som inte räknar in sig i min familj eller i mitt hjärta kommer att få figurerade namn om de nu nämns.
Så Berit å co på fabriken, mat affären, och Sune som smyg super vid maskinen på jobbet. Håll i er för nu kör vi skoningslöst denna gång. Å se för faan till att om ni nu ska jiddra en massa skit så sopa rent framför egen dörr först.
Ok, det här med att blogga är ju högst intressant har jag ju märkt. Att när man lever i ett samhälle som e litet och trångsynt får man inte sticka ut på något sätt.. För då hamnar du genast i hetluften..Att man inte får säga ifrån när något är åt helvete, för då blir du omtalad på diverse sätt som är allt annat än gynnsamma och posetiva.
Konstigt tycker jag. Då alla är olika och lever på olika sätt med olika värderingar.
Undrar dessutom hur samhället skulle se ut om man inte vågade stå för vad man tycker och tänker även om någon annan tycker det är fel...
Att stänga min förra blogg pga att uttråkade, skvaller kärringar som absolut inte har något eget liv kan låta deras sketna vardag gå ut över personer man inte känner e illa.
Så innan jag skriver mina första riktiga rader här tänker jag klargöra en sak EN gång för alla.
Denna blogg är skapad för mig och mitt ego. Nu tänker jag inte hålla tillbaka för någon. Alla som inte räknar in sig i min familj eller i mitt hjärta kommer att få figurerade namn om de nu nämns.
Så Berit å co på fabriken, mat affären, och Sune som smyg super vid maskinen på jobbet. Håll i er för nu kör vi skoningslöst denna gång. Å se för faan till att om ni nu ska jiddra en massa skit så sopa rent framför egen dörr först.
Ok, det här med att blogga är ju högst intressant har jag ju märkt. Att när man lever i ett samhälle som e litet och trångsynt får man inte sticka ut på något sätt.. För då hamnar du genast i hetluften..Att man inte får säga ifrån när något är åt helvete, för då blir du omtalad på diverse sätt som är allt annat än gynnsamma och posetiva.
Konstigt tycker jag. Då alla är olika och lever på olika sätt med olika värderingar.
Undrar dessutom hur samhället skulle se ut om man inte vågade stå för vad man tycker och tänker även om någon annan tycker det är fel...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)