En väldans massa åsikter!!

Ok, nu så har det varit några intensiva dagar där allt och inget har hänt.
Kvalitets tid med nära och kära.
Har återigen hittat tillbaka upp på hästryggen vilket var ljuvlit men jävligt kallt!
Tror min stora tös var glad över att rida ut med mig för det var alldeles för länge sen vi gjorde!!!
Tok myst på min favorit plats här på herrgården, dvs glas verandan!
Det är mitt absoluta favorit rum här hemma.
Våra små tvillingar växer så det knakar och jag längtar tills vi kan vara mer ute.
Men solen ska visst infinna sig nästa vecka..
Det tror jag på först när jag ser det!!

Allvar nu då!
Imorgon ska jag träffa mina stora barns "pappa" över en bit mat och försöka komma fram till någon form av umgänge.
På gott och ont!
Som jag skrivit tidigare så är jag övertygad om att det bara är en tidsfråga innan han tröttnar på att "leka pappa"..
Hoppas av hela mitt hjärta att jag har fel!
Känns som om jag ska klämma hål på en "infekterad varböld" i morgon.
Jag ska framföra mina barns krav, hur de vill ha sin relation med honom.
Deras tankar, deras önskningar och deras viljor!!
Försöka vara diplomatisk och hålla mina egna känslor i styr!
Försöka att inte be honom dra åt helvete. Då det känns som om det är väldigt lätt hänt efter hans behandling utav töserna.
Shit, vilken jäkla dag jag har framför mig!!
Aja, tio kilo is i magen och bara "tänka snälla tankar" så kanske, men bara kanske det går vägen!

Sen tänkte jag berätta lite om mina funderingar kring det här med barndop.
Att man är sambo med en knalle och lever i en knalle familj så innebär det ju att helger är ganska svårt att få till. Så att alla är lediga och inte i andra änden utav vårt avlånga land!
Till det ska det även funka för min familj som oxå jobbar helg, eller våran ena gudmor som jobbar som simtränare dvs, en massa tävlingar på helgerna som ingår i hennes jobb.....
Sen till det så ska det även funka med kyrkan osv...
Shit vad jobbigt det blev!
Känns lite som om det lättaste vore att bara ge upp och skippa dop!
Att fixa dop till ett barn är en sak, men till två krävs lite mer..
Då är det fyra faddrar man ska ta hänsyn till, sen allas ledigheter, sen kyrkan, sen vart man ska ha eländet och vad som ska bjudas på osv..
Sedan alla andras önskemål där i kring!
Alltså, allt jag önskar är att få döpa våra twins i samma kyrka som mina andra barn. Helst med den sköna, coola prällen!
Att alla ska ha tid att närvara och att det är vi som får bestämma hur vi vill ha det!
Aaa, enkelt, tänker kanske du!!
Men ICKE! Skit svårt!!!
Kommer sluta med att vi döper Ellie & Cooper (fanns inte så många fler alterntiva pojknamn för oss. Skulle inte funka med tex: Hej,det är jag som är Gustavs mamma/pappa!) i handfatet hemma en måndags kväll typ under tandborstning och allmänt ståhej som det alltid är här när småfolket ska sova!
Tur att vi inte ska planera bröllop för det skulle aldrig gå med allas viljor åt alla håll!

Sen har jag funderat på det här med förutfattade meningar.
Ta tex att bara för att jag är en redtop så har jag hett humör. Bara för att jag står för vad jag tycker och tänker.
Mmm, bra där! Då blir man hetlevrad!
Eller det här med att folk kanske tror att jag i vissa lägen bossar på min sambo. Och i andras ögon tror vissa att han bossar på mig!
Säger som Magnus och Brasse: Fel, fel, fel FEL!!
Vi pratar jämt med varandra. Om allt!
Diskuterar, vänder och vrider på saker och ting för att hitta den lösning som är bäst för oss! Vår familj!!
Tycker det är lite roligt att folk funderar på oss.
Alltså jag menar, vem som är boss(du kan få kalla mig för chääääfen,darling!)hos oss, eller vem som gör vad osv.
För det betyder i sin tur att de är så jäkla uttåkade i sina egna liv så de har inget bättre för sig!
För en rockande knalle och en rockmorsa kan ju knappast dra jämt, stötta varandra, dela allt, älska att göra det mesta ihop, vara bästa vänner..
Eller går det?!
Ja, jävlar i havet!! Tänk, det går ju!!!

Så summa summarum blir följande:
Att skvätta vatten på kottarnas huvuden blir inte det lättaste.
Jag kommer ev låta någon få en "däng av den berömda sleven" imorgon.
Dagen kommer avrundas hemma med en massa kärlek, busiga, underbara ungar och en jädrans massa bäbis gos!

Lycklig, lyckligare, lyckligast!

Ok, dagens heta ämmne är lycka.
och då menar jag inte en sån där tillfällig lycka.
Utan riktig, äkta lycka.
Vad det är för dig, mig, din bästa vän osv..
Är ni med på vad jag menar?

För mig är lycka ganska många saker, tex saker som får mig att må bra en längre stund.
Alltså jag menar, lycka för mig är när jag mår bra i både själ och hjärta långt efteråt.
Exempelvis, förra året så gick jag och Jocke till ett ställe här i skogen där vi bor.
Jag tog med honom till ett av mina favorit ställen.
Ett ställe dit jag flytt under tider långt innan han och jag var ett par. (Jag har direkt importerat honom ifrån Stockholm! :P)
Ett ställe att andas och tänka på.
Det är en höjd som ger en riktigt härlig utsikt rätt lång utöver skogarna.
Tyst, stilla och ensamt!
Hade en filt och lite gott i ryggan för både mage och strupen.
Solen sken och det var tidig vår.
Super härligt!!
Att dela detta ställe med honom och sitta där tillsammans och filura på diverse saker här i livet.
Det är en sorts lycka då jag fortfarande blir varm innuti när jag tänker på den dagen.

En annan sorts lycka är när jag ser hur bra mina barn mår.
Hur jag hör deras bubblande skratt.
Får deras kärlek och deras ömhets bevis.
Ser dem växa, lära sig nya saker.
Deras glittrande ögon.
Att titta på dem när de ligger som små dockor i sina sängar och sover tryggt.
Det är riktig lycka!

Att komma hem och mötas av min sambo, att krypa in i hans famn och få en såndär kram som bara han kan ge.
Att sträcka ut handen i sängen och känna att han sover brevid.
Att överraska honom, att göra honom glad.
Det är också lycka!

Eller att stå i en eka, lägga upp spöet högt över huvudet och kasta iväg draget.
Höra linan susa iväg för att sen bryta vatten ytan.
Det go vänner, det är med lycka.

Jag tror ni fattar vad jag menar, detta är bara några av alla saker som gör mig lycklig!
Vad ger dig sådan lycka?
Lycka och innre frid på samma gång?

Jag tror inte att äkta lycka går att mäta i matriella ting.
Ej heller köpas.
Jag tror att det krävs att man trivs med sitt liv, sig själv och sin omgivning för att kunna finna sådan lycka.

Imorgon är det alla hjärtansdag och jag vet med all säkerhet att alla kärleksgåvor i världen inte kan uppvägas mot den lycka jag känner.
För jag är för första gången i mitt liv riktigt, riktigt lycklig!
Jag älskar dig Joakim.

SEX!!

Idag har jag funderat mycket kring sex.
Hur det är, hur det kan vara, hur kommer det att bli?
Alltså jag menar (japp ni som brukar läsa min blogg kanske vid detta laget vet att det är så jag brukar börja mina funderingar. Och det gör jag just för att jag kan och gillar det!)idag tex var jag på hörsel kontroll med min yngsta dotter.
Väl där i receptionen/kassan ska man ju anmäla sig vilket vi(a eller jag) gjorde till en sån purk-råtta till kärring.
Detta i sin tur drog ju igång min tankeverksamhet om varför hon var så jävla bitter.
Kanske går att hitta div anledningar, men jag tror att en uttav dem är hur man mår i sin helhet.
Detta i sin tur fick mig att konstatera att hon kanske lider av sexbrist. (för det måste ju bli en brist om man inte har det alls eller?!)

Aha, tänker du nu säkert då! Hon är en nymfoman!!
Hahaha, näe det är jag inte.
Därimot så är jag helt övertygad om att om man har ett aktivt sexliv eller iallafall någon form av det så mår man mycket bättre!
Man får närhet,ömhet, kärlek. Man får känna sig åtråvärd och man får ge någon annan det samma!
Sen alla andra fördelar det för med sig ger ju tillslut bara ett enda stort vinnande koncept!

Men om man nu är singel då, och av en miljard olika anledningar inte vill ha en partner, ligga runt, ha EN älskare/inna så kanske man (om man är kvinna iaf eller har det behovet)kan skaffa sig en gummitarzan.(eller varför inte en uppblåsbar brutta om man nu vill det!)

För jag kan ju bara gå till mig själv och konstatera att jag mår bra när jag har någon att hålla i handen.
Någon att krypa tätt intill. Någon att känna närhet med.
Även när jag var singel kunde jag väl konstatera att vissa dagar hade det varit väldigt skönt att ha någon att krypa tätt intill.
Att känna någons hud mot min.
Att använda min kropp och njuta av att vara kvinna!
Att få ge och ta!

Men om man nu då lever i ett förhållande, man kanske är gift sedan x antal år tillbaka och allt går på rutin.
Eller så kanske du vill men inte din partner. Eller så kanske båda vill men inte med varandra (fast ingen gör något åt saken) eller så kanske man har ett skit trist sexliv eller....
Men man känner att man hör ihop med den man lever med och inte vill såra den för det man har är på ett helt annat plan och sex inte är så viktigt.
Hur gör man då?!
Och det är det jag menar, hon surtanten tidigare idag kanske på ett eller annat sätt inte hade det hon igentligen ville och/eller behövde.

Summan av kardemumman i dagens stora filosofi blir att om man har en normal fungerande relation när det gäller sex och kärlek i allmänhet så är jag helt övertygad om att man blir en gladare och lyckligare människa.
Även om man sitter i en kassa!!

Löften,whiskey och ålders noja!!

Denna vecka har jag varit oerhört värdelös på att blogga!
Detta trots att jag har hunnit med en hel massa. Kanske just därför?!!

Den gångna veckan har bjudit på en liten road trip till Jönköping. Där hann vi med både shopping,uppvakta min käre far och träffa någon som ibland kallar sig chef! ;)
Eller chef å chef, min chef är han ju inte iaf. Kan kanske bli.. (om han sköter sina kort rätt & ber på sina bara knän!)Hahaha, skojja bara. En skön tjomme som vi drog en kopp kaffe med..

Jag har även hunnit med att stifta en ny bekantskap med en person som totalt radrade ut alla tidigare omdömmen. Och återigen kände jag att jag gjorde rätt i som lyssnade på mig själv (och två underbara herrar) och gav personen en ärlig chans. Vilket jag hoppas att jag inte kommer ångra!

Det här med chans då!
Som trollkarlen från oz, dök mina två äldsta barns biologiska pappa upp och bad om en andra chans.
Dock inte med mig utan med mina döttrar. Ja, just det MINA!!
För hans är de iaf inte längre. Men han ville iaf träffa dem.(Efter att inte sett dem på sju månader tyckte han tydligen att det var dax!)
Vilket han fick.(trots att varje mm i min kropp skriker NEEEJJJJJ!!!)
De var iväg på en fika och töserna kom hem ganska glada, men pratade inte så mycket om honom.
Den äldsta kallar honom för pappa, den minsta kallar honom vid hans namn. (det måste ju oxå kännas konstigt att höra sitt barn säga ditt namn istället för pappa/mamma!)
Men hon tycker att hennes pappa är någon annan. Hon tycker att det är min sambo Jocke. Detta trots att hon vet att hennes biologiska pappa är hennes pappa..

Konstigt fast ändå inte!
Att bli förälder kan de flesta. Men att vara en kan inte alla!!
Jag hoppas att jag inte har sålt "min balla till räven" och får ångra detta bittert!
Jag hoppas att jag slippar alla tusen frågor igen!
Jag hoppas att jag och Jocke slipper att åter igen torka deras tårar.
Att barnen slipper bli frustrerade och ledsna denna gång.
Jag hoppas att jag har fel när varje mm av mig vill stoppa deras relation för jag tror att de åter igen kommer bli svikna. Att jag och Jocke får pussla och plåstra ihop deras brustna hjärtan.
Men denna gång har jag lovat mig själv, men framför allt mina barn, att sviker han dem denna gång. Så kommer han inte få en chans att svika dem innan de är så pass stora att de kan se honom in i ögonen och säga vad de känner och tycker om honom.
De kommer då vara så stora att de själva kan be honom dra åt helvete för denna gång (för jag tror till hundra procent att det bara är en tids fråga innan nästa svek från hans sida)kommer vara sista gången jag isåfall gör det!!
Men som sagt, alla är värda en ärlig andra chans och denna är hans. Vad han sen väljer att göra med den, det är upp till honom!

Ok, nu skakar vi av oss det as jobbiga för en stund och kollar in resterande av vad jag har styrt med denna vecka...
Jag har hunnit med att begrunda och praktisera hurvida om jag är en whiskey brud eller inte. Jag kom fram till samma resultat som innan, inte! Förutom att jag kännde av whiskeyn på alla de tänkbara sätt som är dess syfte, så insåg jag även att, faan jag blir ju fyllekåt av skiten oxå! Näe du, whiskey är nog inte min grej..
Ska nog låta bli den drycken även om Jocke tyckte att jag blev "kul"!

Har även hunnit med att få en ålders kris dessutom!
Alltså, jag menar, jag är lite över trettio och har precis insett att man delar in födelsedagar i olika kategorier här i livet.

Först när du blir medveten om vad födelsedag är förnågot, älskar du att fylla år!
Några år senare här i livet så skiter du i att du fyller år.

För att sen hamna där jag är nu!
Att jag panikslagen tittar mig i speglen varje morgon efter gråa hårstrån,rynkor och liknande i ansiktet. Ser jag mig naken i speglen måste varje mm av kroppen spanas in för att se om allt sitter där det ska. Att det inte kasats ner eller blivit något ofrivilligt gäddhäng någonstans. Kollar att det inte har vuxit ut "ridbyxlår" under natten!
När denna procedur är gjord kan jag andas ut och tänka:
Tack gode gud att jag fortfarande är den jag är!!

Sen kommer man antagligen att börja gå tillbax i denna uppräkning fast baklänges och man hoppar över denna period då jag tror att den är lite extra lång för att liksom täcka åt båda hållen.
För när dagen D väl har kommit och man både har gäddhäng,gråahår, rynkor och inget sitter på de ursprungliga ställerna och man inte kan göra så mycket åt det.
Det är då man börjar baklänges.
Alltså, man skiter i att det blir yttligare ett år till i protokollet för att senare tacksamt se fram emot din nästa födelsedag och faktiskt tycka att det är skitskoj att fylla år igen!

Men om man nu delar in livet i dessa kategorier är ju jag på mitten uttav min stapel. Detta framkallar ett svagt illamåående,kväljningar,kallsvettas lite och en molande känsla i magen för då betyder det ju att jag är i.....!!!
Näe jag tänker inte ens skriva det!! Fy satan, hua!!
Näe, jag bestämmer att jag har fått en stor släng av någon födelsedags kris som är på övergåeende och att jag fortfarande tillhör åldern där man inte bryr sig och konstaterar att ålder bara är något på pappret och att man blir så gammal som man gör sig!!

Så nu ska denna unga pingla ta och byta piercing smycke för att sen mysa ner sig i soffan och dagdrömma om sommarens kommande bravader.
Dessa dock utan whiskey!!

Shopping, Mustafa-Linda & knallesäsong!

Idag så har jag fortsatt med att vara sjuk. Kul!! Eller inte..
För att pigga upp tillvaron så tog jag och min kärlek en liten sväng till en liten affär för att inhandla div onödigheter.

Väl där satte vi igång med att shoppa loss lite grann. Till en början så gick det ju ganska bra och den självgående delen av småfolket skötte sig över all förväntan.
(undrens tid är inte förbi, eller?!)
Härligt, tänkte jag och njöt av fem minuters fridfull shopping.
Sen där och mitt ibland glas och div porslin tröttnar våran ljuvliga treåring och tycker livet är skit trist. Så hon börjar med lite stök och bök. För att gradvis öka upp trixandet till:nuärmammasnartpåbristningsgränsnivån.. Själv känner jag hur svettpärlorna börjar göra sig hemmastadda på min panna.
Hur dum i huvudet får man vara när man frivilligt går in bland glas och porslin med ett litet yrväder?! Dumt, dumt, DUMT!!
Bättre fly än illa fäkta, så inget korssbart inhandlades idag iaf för jag tog våran virvelvind och gick bort till gardin avdelningen ist.
Vi är i ett stort behov av nya köksgardiner. Men inte ens det gick att hitta.
Så lika fort som shopping djävulen slukade tag i mig lika fort försvann han tack vare vårat yrväder i kombination med skitfula köksgardiner..
Jag ger upp och får nog känna mig besegrad och ha kvar våra fula gardiner i köket ett tag till..

På hemvägen skulle vi passa på att vara lite onyttiga och äta på en välkänd humburgerkedja, men icke!! Inte ens det fanns på denna ort.
Där imot hittade jag en liten grill vid namn: "Lindas grill!"
Härligt, tänkte jag och stegade i för att fylla våra & de stora kidzens magar med div onyttigheter.
Väl där inne fanns det inte ett spår av "Linda". Inte ens en liten "Fatima". Bara en super trevlig "Mustafa". Dyr, men trevlig!
Äsch, tänkte jag. Barnen var hungriga så trots överpriser så beställde jag mat.
Maten tog jag med till blien för att utfodra samtliga medlemmar medan vi rullade iväg hemmåt.
Maten smakade sisådär,(allt luktade och smakade på ett och samma sätt. Trots tre olika maträtter till oss i bilen.) men hungriga som vi var så tuggades den ner av oss alla.
Väl hemma kom svaret på varför!
Toan har haft flitigt besök av mig under kvällen. Min käre sambo skulle kunna ställa upp i en ensamble med sin bakdel. Småfolket tutar på rätt så bra med sina ändalycktor oxå!
Så Tack "Mustafa-Linda" för att jag fick köpa en omgång magont av dig för närmare trehundra spänn!!
Precis det som jag önskade mig, mest av allt!

Näe, jag får hoppas på bättre "shopping-lycka" nästa gång eller helt enkelt vänta tills det är dax för säsongs livet som knalle. För då kan man hitta en hel del riktigt bra och snygga grejer till bra priser! Tack vare alla fantastiska knallar, man möter under sommaren. Och snart är det dax igen, äntligen!!

En coach, en trubbadur, en fd strippa, en kock & så jag!

Sjuk.
Vet ni hur extremt många ideer & tanknar som cirkulerar mer än vanligt i mitt huvud när jag är så där "mittimellan" sjuk?
Alltså man är dunderförkyld, hostig, halsen känns som du har svalt ett kilo sand, kroppen är seg men ärtorna uppe i knoppen har en energi kick och studsar runt som pingisbollar. Sån sjuk är jag idag! Trist för mig men roande för vissa andra kanske..

Så idag har jag chillat & tankarna har flödat!
Jag har ägnat ganska mycket tid på att jämnföra folk, eller tjejer som är en del av mitt liv på ett eller annat sätt. Att jämnföra dem med mig och mina egna värderingar.

Alltså vilka som man tror har en viss sorts värderingar utan att man kanske känner dem. Och om /när du känner dem så inser du hur lika fast ändå olika man är.

Om jag tex tänker på en gammal vän. En väldigt duktig tubadur, hon och jag har nog förbrukat milsvis med kajal,(ja vi har kännt varandra sen tonåren)druckit litervis med hemma gjort vin. Hon som kan vara hård och kritisk i alla analyser, genom ärlig och helt ljuvlig!Hon skrev världens vackraste visa om mig en gång i tiden. En person som jag litar på till hundra procent.

Sen har vi den galna kocken. Hon som är fruktansvärt "lekig". Hon bangar aldrig för galna upptåg med stoj och stim.Men är även någon som kan ta livsavgörande beslut om det skulle behövas.(Jag har faktiskt låtit henne ansvara över mitt eget liv när det krävdes.)Hon kan ge kloka råd och tankar om det mesta. Samtidigt som hon kan få det att krypa i hela min kropp av irritation.


Sen har vi fröken genom ärlig. Tjejen som står stadigt med fötterna på jorden, men är helt utflippad när vi ska ha kul. Hon är tjejen som får alla att må extremt bra och skrattar för det mesta. Henne kan du diskutera allt med här i livet för hon är brutalt ärlig och blir inte sur när du säger vad du tycker och tänker. En vän att lita på i ur och skur.

Sen har vi feministen, som motsäger sig själv lite grann och blir ganska irriterad på mig när jag säger vad jag tycker och tänker. Hon är partypinglan utan hämmningar, men som faktiskt har förmågan att se saker och ting från både män och kvinnors sätt om hon bara vill.

Mitt upp i allt detta har vi då mig själv. Vem är jag? Och vad har jag gemensamt med dessa fyra kvinnor?
Jag har ett hett temprament, (men har lugnat ner mig med åren)är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker.Skulle behöva lära mig att inte vara ärlig jämt. Alltså i stort behov av ett pokerface. Älskar att leva och hänger gärna med på "skit, bus & galna upptåg".

Alla dessa kvinnor, vad har de nu då gemesamt? Vad får dem att på något sätt påverka mig, mitt sätt att tänka och mig som person?
De är alla väldigt smarta, de är lojala, de är ärliga och de får mig att må bra!
De är personer som man kan be om råd. Tjejer man kan ringa mitt i natten om det skulle behövas.
Tjejer som inte ser ut att ha så mycket gemensamt. Fast att alla är så lika så är de även så olika.

Med dessa tankar så menar jag, att trots att vi alla ser ut på olika sätt. Har vi alla något att lära av varandra.
Och att det är lätt att dömma utifrån när du inte har tittat innuti!

För övrigt så blir det bara en massa bullshit (eller mer än vanligt iaf)) när man bloggar i detta tillstånd så, vi skiter i detta och säger GO NATT!

Sex, brudar & rock `n roll!

Funderar på det här med vad livet har att ge.
Jag menar vad man drömmer om, vad man vill ha, vad man önskar osv.
För er som inte vet så fick vi tvillingar för snart åtta veckor sen. Med allt vad det tillför, på gott & ont.

På den goda sidan går det ju att hitta hur många saker som helst!!
Att bli mamma är det största, finaste & mest fantastiska i mitt liv!! Att ha fått fyra små välskapta, fantastiska, vackra individer trots min endometrios är mer eller mindre ett mirakel. Och då med väldigt stor tanke på hur många operationer jag gjort & hur mycket som skurits bort under dem!
Heeeeelt sjukt fantastiskt!!
Jäklar vad jag älskar min kropp!!
Tack, tusen TACK!!!!

På den onda sidan har vi då, alla timmar med sömn man absolut inte får! Allt pip & tut från bebisarna. Läckande bröst, taskigt med sex för alla miljoners med anledningar.(som finns iaf i början!)
Allt detta med att man ska dra på sig nån jävla "mantel" av hel-ylle morsan som klarar precis allt & är så bra på alla sätt. Dvs pigg, orkar med babysim, träna själv, baka, fixa lyan, gå på div kurser med din bebis.Typ, babysim, yoga, kyrkis, bvc grupp med flr! (Du ska även ha ork till div "partyn" du blir inbjuden på när du är i väg på kurser med din ögonsten)
Därimellan ska du även vara glad, pigg, orka vara social. Så för att citera en fras från en känd svensk film: "Vad sägs om kåt, glad & tacksam?!" (även om det var taget ur ett helt annat sammanhagn!)
Att bli morsa för första eller trettioelfte gången spelar nog inte så stor roll. Tror nog mer att orken tynar bort för varje barn du får, kraven på hel-ylle morsan sänks på nåt sätt..

Detta var ju dock ett sammandrag av mina tankar kring att bli morsa! (skulle lätt kunna bli i bibel storlek minst!!)
Att bli mamma var en av mina drömmar. Den kan vi ju bocka av med råge nu då!

Att ha småbarn inkrektar ju på det mesta!
Så även sexlivt. Men gör det så jävla mycket nu då?
När du har producerat "meningen med livet"?
Jag menar, vad betyder lite rajraj nu när du har ditt mirakel, din ego kopia av dig själv?
Du har din "romantiska-veckodag" inplanerad, var det det du ville med livet?
Är det verkligen det du vill ha?!
För min egen del kan jag ju bara säga att,NÄE!
Så vill jag inte ha det!
Visst på mitt körkort står det några nuffror som påpekar att jag faktiskt är över trettio, men so what?!
Come on, ska vi ha ett "rullator-race" på stranden så vinner garanterat jag!
Ska vi ha "knypplings-os" då jävlar åker jag dit med både nål & tråd.
För JA man kan få en 1:a /IG i syslöjd även som tjej!!

Nu har jag mina underverk!
Det är nu jag tänker leva!!
Jag är fortfarande ung.. (i sinnet iaf!!)
Jag tänker fortsätta med att sträva efter att vara "Världens bästa morsa" men även så tänker jag fortsätta njuta av livet!
Dvs man kan ha ett bra jobb men man kan även ha ett bra sexliv, man kan gå ut på krogen och man kan framför allt LEVA!!!
(även om man jobbar, har en massa lån, även om man lever i tedperioden i ditt liv där kraven är som högst!! Dvs, barn,jobb, äktenskap, vänner, mm som du bör ha i en viss tids period..)
Man lever bara en gång och jag för min del vill leva fullt ut!

Jag för min del tänker höra Kiss ljuva toner i sommar på Sweden Rock. Jag för min del lever.
Jag lever Här & jag lever Nu!!