Och då menar jag kanske inte just " shitvadgammaljagär"!!
Utan mer, helvete jag blir trettiofem, vad fan har jag åstadkommit??!
Rannsakar mig själv, filurar, filosoferar och analyserar.
Vad är jag då?
Vem är jag?
Vart är jag på väg?
Jag är lycklig, busig, älskad, ambitiös, flitig, galen, mig själv.
Jag är fruktansvärt social, vet att jag är stark.
Ibland är jag klok, ibland är jag en idiot.
Är brutalt ärlig.
Jag är även hetlevrad, jag är ganska rå i vissa lägen.
Jag är orädd och öppen för väldigt mycket.
Jag tror att jag är en väldigt bra vän.
När jag väl släpper någon nära, släpper jag dem sällan.
Att älska är svårt.
Att låsa dörren är enkelt.
Att vara någon som backar upp i alla lägen har både sina för och naktdelar.
Jag är nog ganska nöjd med vad jag har åstadkommit.
Jag är ganska nöjd med vem jag är.
Jag känner mig oerhört stolt och lycklig över mina fyra fantastiska barn.
De har hjälpt till att forma mig.
De har lärt mig min inre styrka.
Utan dem skulle jag inte vara hälften av den kvinna jag faktiskt är.
Jag har snubblat fram i mörker.
Trevat, fallit, rest mig och snubblat vidare.
Varje tår som har trillat har gjort mig starkare.
Varje blåmärke jag har haft har läkt men givit mig mer styrka.
Sakta har jag byggts.
Sakta har jag hittat mig själv.
Fram ska jag.
I år blir fantastiskt!
Snart är min mammaledighet slut.
För alltid.
Detta var sista gången jag är hemma .
Sista gången jag njuter av liven jag har skapat.
Våra mirakel, underbara, perfekta, fantastiska små!
Nu börjar en ny epok i mitt liv.
Och det känns banne mig helt fantastiskt!
Så Fuck off ålderskris, jag är bättre, starkare, snyggare och mer fenomenal än vad jag någonsin varit!
Eller inte life is a bitch och kan du inte inse det, då får du en käftsmäll av det som kallas livet.;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar