Snygg och stygg!

De senaste dagarna har mina tankar snurrat, snubblat och trevat sig fram i någon form av ålderskris.
Och då menar jag kanske inte just " shitvadgammaljagär"!!
Utan mer, helvete jag blir trettiofem, vad fan har jag åstadkommit??!
Rannsakar mig själv, filurar, filosoferar och analyserar.
Vad är jag då?
Vem är jag?
Vart är jag på väg?

Jag är lycklig, busig, älskad, ambitiös, flitig, galen, mig själv.
Jag är fruktansvärt social, vet att jag är stark.
Ibland är jag klok, ibland är jag en idiot.
Är brutalt ärlig.
Jag är även hetlevrad, jag är ganska rå i vissa lägen.
Jag är orädd och öppen för väldigt mycket.

Jag tror att jag är en väldigt bra vän.
När jag väl släpper någon nära, släpper jag dem sällan.
Att älska är svårt.
Att låsa dörren är enkelt.
Att vara någon som backar upp i alla lägen har både sina för och naktdelar.

Jag är nog ganska nöjd med vad jag har åstadkommit.
Jag är ganska nöjd med vem jag är.
Jag känner mig oerhört stolt och lycklig över mina fyra fantastiska barn.
De har hjälpt till att forma mig.
De har lärt mig min inre styrka.
Utan dem skulle jag inte vara hälften av den kvinna jag faktiskt är.

Jag har snubblat fram i mörker.
Trevat, fallit, rest mig och snubblat vidare.
Varje tår som har trillat har gjort mig starkare.
Varje blåmärke jag har haft har läkt men givit mig mer styrka.
Sakta har jag byggts.
Sakta har jag hittat mig själv.

Fram ska jag.
I år blir fantastiskt!
Snart är  min mammaledighet slut.
För alltid.
Detta var sista gången jag är hemma .
Sista gången jag njuter av liven jag har skapat.
Våra mirakel,  underbara, perfekta, fantastiska små!
Nu börjar en ny epok i mitt liv.
Och det känns banne mig helt fantastiskt!
Så Fuck off ålderskris, jag är bättre, starkare, snyggare och mer fenomenal än vad jag någonsin varit!

Och om detta nu råkar stöta dig, jobbigt!
Eller inte life is a bitch och kan du inte inse det, då får du en käftsmäll av det som kallas livet.;-)

Skitungar i bh!

Sen sist så har jag funderat på detta om barn.
Vad vi har för krav på våra barn.
Om vilka vi hoppas på att de ska bli.
För min egen del så önskar jag att de ska bli kärleksfulla, kloka, varma människor.
Att de lär sig skilja på rätt och fel!
Att de på bussen faktiskt reser sig från sin plats och ger den till någon som behöver den bättre!
Att det där eviga tjatandet som man så flitig får utöva som förälder faktiskt fastnar någon gång!

Det som fick tankarna att rulla dit var faktiskt ett barn.
Ett barn som redan nu visar tydliga tecken på att bli en riktigt bitch!
Kanske inte är så konstigt.
Tycker väldigt synd om henne.
Är man tio år anser inte jag att man tex ska använda bh.
Jag menar, ska man inte ha något att stoppa i den?
Jag skulle aldrig låta min tioåriga dotter ha bh eller string för den delen heller.
Att man som tioåring faktiskt vräker ur sig saker så man bara bävar.

Jag menar bara för att jag inte springer runt i blommiga blusar och billiga pärlhalsband runt nacken betyder det ju inte att mitt barn inte har förmågan att lära sig se skillnaden på hur man bör uppföra sig och inte.
Jag är helt övertygad om att om detta barns morsa ägnade lite tid åt sin unge i stället för att vara så upptagen med att hålla sin falska fasad uppe så kanske detta barn skulle ha en ärlig chans till att få vara barn istället för att springa runt super sminkad, i bh och glappa en massa skit.
Skrämmande!
Jag blir mörkrädd.

För mig är det viktigt att barn få vara barn.
För mig är barnen det viktigaste vi har.
Vi får äran att förvalta dessa individer en kort stund.
Den stunden är det viktigt att ta tillvara på, den går fort förbi!

Kan man inte inse att barn inte är en "status pryl" utan inse att det är
det viktigaste man kommer göra i hela sitt liv, då borde man ha avselsförbud.
Och de orden hoppas jag att de sitter som en käftsmäll!