Ärlighet varar längst eller?!

Tjupp, tjupp!
Attans vad dagarna går!
Mars allaredan, tycker inte att det var länge sen det var jul.
Våren på ingång, härligt!!
Sen sist har det ju hunnit hända en hel del.
Jag har hunnit bli lite äldre, har hunnit börja träna lite smått.
Har hunnit få mig väldigt många intressanta nya upptäckter om folk, både på gott och ont!

Och det är väl lite däråt jag kommer att dra mina tankar denna gång.
För som jag sagt tidigare så kommer jag inte stänga ner yttligare en blogg.
Jag har sagt det innan men känner att jag är tvungen att påpeka igen att denna blogg skrivs, för, om, med, av mig. För min skull och ingen annans!
Jag kommer garanterat trampa folk på tårna. Kommer garanterat få frågan (som så många gånger förr) "du skrev om mig va?!"
Av alla som frågat så har EN gissat rätt EN gång, vilket jag oxå bekräftade direkt att det handlade om honom!!

Ok folk nu då!
Vad tycker jag egentligen?
Alltså, som jag har sagt innan och kommer garanterat få säga igen: ÄRLIGHET!!
Ärlighet är så viktigt för mig.
Att man kan stå för vem man är, vad man gör och vad man tycker!
Att man inte ska säga en sak men ena en annan.
Att man inte ska försöka dölja eller lägga saker och ting på andra.

Men i vissa lägen så kanske man gör bäst i att hålla tyst.
Man kanske bara ska acceptera vissa saker, bara låta de passera medan du tyst låter det glida förbi dig eller?
Eller är det inte så då, att du blir det du avskyr.
Du blir en som inte är ärlig!

Sanningen ligger i betraktarens ögon, eller?
Men tänk om betraktaren inte ser allt.
Den kanske inte är ärlig,
Den kanske är van att allt och alla svassar på tå efter personen ifråga.
Hur ärligt blir det då?
För dig, mig och omgivningen?!

Äsch, jag vet inte.
Men har lärt mig att ibland kanske man gör bäst i att bara hålla käften och hålla med.
Att man kanske för att inte bli nermejad och totalt överkörd, bita ihop kanske lite iaf.
Men shit vad svårt!(och oj, vilka "käftsmällar" jag har fått pga det!)
Jag är jätte dålig på det.
Skulle nog helt ärligt tom kunna kalla mig totalt värdelös!
Jag har ju fått det inpräntat i mitt huvud av framför allt min far: "Säg vad du tycker och tänker.Stå för vem du är!"
Samma sak lär jag mina barn.
För kan jag inte lära dem det, så kan jag nog inte lära dem något!
Så kom inte och gnäll via din mamma,pappa,svärmor,svärfar,bästis,sambo,syrra (ah, ni kanske fattar vad jag menar!!)utan kom direkt och säg vad som skaver.
Och kan du nu inte det, så tycker jag att du gör bäst i att hålla käft!
Enkelt va?!

Så tips till er som skickar ut pekpinnar till höger och vänster.
Vissa kanske skulle lyssna mer på dig/er om ni:
* Sopar rent framför egen dörr först
* Va ärlig i alla lägen
* Stå för dina åsikter
* Respektera andras
* Begär inte saker av andra du inte kan leva upp till själv

Kan du fixa dessa fem super enkla punkter så har du kommit långt, framför allt i mina ögon.

Och till dig som tog åt dig av kvällens tankar:
Svider orden som du nyss läste så var detta inlägg ämnat just för dig!
Alltså jag menar, de ska sitta som en käftsmäll.

Det goda nu då, att folk som jag trodde kände visar sig vara små oslipade diamanter.
Hårda, men väldigt, väldigt fina!
Eller folk jag känt ytligt visar sig vara så fina, så roliga och jag är så tacksam över att jag ha gett dem en chans!
Tacksam över att kanske tom kunna kalla dem vän!
Sen diamanterna som jag har på avstånd runt omkring mig, de jag alltför sällan träffar.
(de som klappar takten i min fanclub!;-))
Dem som jag bär med mig inom mig, jag önskar att ni var närmre, att vi kunde ses mer ofta.
Jag saknar er brutala ärlighet!!
Jag saknar era galna upptåg, era knäppa ideer, era perspektiv på livet.
Jag känner på mig att i år så blir det kära återseenden.
I år tänker jag göra allt för att vi ska ses!
Både ni i och utanför Sveriges gränser, nu är det dax!
All min kärlek till er.

Puss