Nu får det vara nog!!!!!!

Som ni vet vid det här laget så blir jag ju ibland ganska förbannad.
Och det är jag nu!
Trött, arg och väldigt förbannad!
På vad?
På alla som tycker så jävla mycket men inte gör något åt saken.
Det här med " hjälp våra egna först"!
Jaha?
Så vad gör NI åt saken då?
Jag är likadan,  tycker massor men gör så lite att det knappast inte räknas!
Skämmas borde vi göra, ordentligt dessutom!

Jag tycker just nu att Sverige är åt helvete!
Vi hjälper så otroligt många, men inte dem vi ser dagligen.
Varför?
Jag läste i veckan om en grupp svenska uteliggare som nu på måndag kommer bli bortkörda av kommunen.
Detta i Stockholm,  minns dock ej var!
De har bott på en industritomt sen förra vintern i tält.
Marken luktar bensin och är en miljöfara.
Där får de inte bo!
Helt sjukt!
Men tältläger i parker och grönområden av icke svenskar går bra!
Det är ju fan med!!
HUR kan detta ens vara möjligt?
Varför är "våra" inte lika mkt värda?!

Jag tänker förändra min situation.
Jag tänker göra mer!
Jag ska banne mig dra mitt strå till stacken.
Hur?
Det är snart kallt på riktigt ute.
Jag ska samla in vinter kläder, skor mm.
Jag ska köpa hem grejer till ett jätte brödbak.
Jag ska köpa mängder med kaffe.
Jag ska stuva in hela min familj i bilar och styra kosan till Stockholm.
Där tänker jag leta reda på " våra egna" och dela ut varma kläder,  skor och till detta servera kaffe och frallor.
Till hjälp har jag min sambo och mina två äldsta barn.
Töserna kan gott hjälpa till och samtidigt få sig en tankeställare om hur livet faktiskt ser ut för vissa....

Efter detta tycker jag att jag med gott samvete kan säga, " hjälp våra egna först!"
Vill du också hjälpa?
Rensa igenom era vinterkläder, tjocka tröjor, mössor, skor, filtar mm och hör av dig till mig.
Se till att det är helt och rent!
När detta extak kommer att ske vet jag ej i dagsläget,  då det beror på hur lång tid det tar för mig att skramla ihop en rejäl bunt med vinterkläder. .

Tyck & tänk bäst ni vill, jag tänker agera!

Det var en gång...

I dag tänkte jag att eftersom det är så länge sedan jag skrev här så kör vi detta i sagoform, just för att jag i vissas ögon just "bara" är en simpel småbarnsmorsa...
Eller? ;-)
Oki, here we go..

Det var en gång en ärtig, driftig & ambitiös kvinna som älskade utmaningar. Detta lilla yrväder till människa gick hemma och kände hur arbetsmyrorna kröp runt i röven på henne.. Allt hon önskade var ett fast jobb...

Ganska många mil bort satt en fet, liten illvillig gubbe och räknade sina svarta miljoner. Han skockade lite för sig själv & tänkte,  hur ska jag göra för att öka mitt lilla svarta konto ytterligare, finns det någon dum jävel jag kan lura?...

När den lilla feta gubben fick höra om denna lilla super kvinna, tänkte han: " hon är så intresserad av att jobba så henne kan jag grundlura. Sagt & gjort den lilla feta gubben lurade yrvädret & det rejält. Yrvädret anade inga ugglor i mossen,för hon kände sig ju trygg med de arbetsavtal de slöt & papper som skrevs..

Det som kunde slutat som en riktig solskenshistoria slutade med dunder & brak då hon visade sig vara envis och inte alls så lättlurad som den lilla feta gubben hade tänkt sig.
När hon efter mångt & mycket var nära att lägga allt på hyllan om hon bara hade fått sitt arbetsgivare intyg  (på hur länge hon hade jobbat i detta svarta, icke aktiva aktiebolag) fick hon ju såklart nobben.
För det bolaget fick ju inte göra något, inte sälja eller köpa något. Inte anställa någon..
Ack,ack,ack.. Och hon som var med i facket & allt.
Hon som trots hotfulla sms från den feta lilla gubben inte gav upp.
Hon sitter nu med en massa fina överraskningar fast att den feta lilla gubben nyss lagt in om konkurs med sitt icke aktiva, vilande bolag som aldrig har haft någon anställd, aldrig ägt något och definitivt inte sålt något i detta inaktiva, vilande bolag...
Tur att detta är en saga, för i verkligheten skulle ju hans skriftliga hot faktiskt kunna användas i en polisanmälan.
Och det lilla yrvädret som i sagan anställdes som butikschef skulle i verkligheten faktiskt kunna använda sig av alla papper hon har av det icke aktiva aktiebolaget.

Puh, nästan lite otäckt där!
Tur att detta bara är en saga & jag bara är en blåst småbarnsmorsa! :-)

Stora arslen, små rövar.

Oki, here i go. Mer bitter, mer bitch än vanligt.
Varför?!
För att folk är så jävla otroligt korkade.
Jag kan inte förstå hur man är funtad om man tror att livet är så jävla "easy picey"!
Jag fattar inte att folk i allmänhet inte kan få in i sina minimala ärthjärnor att som man bäddar får man ligga.

Så om man nu då låt oss säga har något man vill framföra till någon.
Varför inte säga det då?
Till personen ifråga öga mot öga?
Nej, det är ju jobbigt,  svårt, läskigt eller vad fan nu orsaken må vara.
Gör det, steppa upp.
Stå på dig.
Jobbigt?
Ja ibland,  men vem fan har sagt att livet är enkelt?

Jag för min del säger vad jag tycker och tänker.
Och just nu är jag fan chockad av folks feghet,  deras illojala sätt att vara.
Ska det vara så här?
Är det så här vi vill att  världen ska se ut för våra barn?
Nä du.
Inte en chans!
Jag förväntar mig att mina barn växer upp till ärliga, raka indivder.
Som faktiskt vågar stå för vad de gör & även ta konsekvenserna av sina handlingar.

I min omgivning fanns en gång en feg skit som gled på en räkmacka genom livet.
Någon som faktiskt trodde att solen gick uppochner med den.
Visst om man under sin uppväxt faktiskt aldrig behöver stå för vem man är eller faktiskt har gjort, då blir livet ganska brutalt när man en dag tvingas inse att fancluben man har faktiskt bara består av dennes föräldrar.
Då kanske man lätt kan känna sig lite orättvist behandlad.

Och hur ska man behandla andra då?
Vad förväntar du dig?
Själv förväntar jag mig att man faktiskt tar i hand och presenterar sig.
Att man faktiskt reser sig upp och erbjuder sin sittplats på bussen åt någon annan som behöver den bättre. Oavsett ålder.
Att ett handslag på något faktiskt betyder något.
Att man står för sitt ord.
Sådana saker kan ju tyckas självklara för de flesta.
Men var FAN brister det då i sådana glasklara saker?
Vad är det som gör att poletten fastnar på vägen och inte plingar ner?!

Ska vi ha det så här?

Jag blir fanimej tokig på att folk öser ut i div sociala medier :" rösta inte på detta, tyck inte så, tycker du inte som jag är du inte min vän. Jag tycker bla, bla, bla!"
Och var tog allt jävla babbel vägen med att det är ett fritt land.
Ja, jävligt fritt om jag tycker som du!
Men vem har sagt att det du tycker är rätt??!
Vem har gett dig rätt att nedvärdera någon annans åsikter?
Är du då bättre än de du vrålar ut skit om i just sociala medier?
Jag bara undrar..

Något annat jag undrar över är, hur man kan döma en annan människa så lätt.
Med en axelryckning & en lam ursäkt i stil med:" vi gick faktiskt i samma klass, gympagrupp osv på högstadiet. "
Jaha, stannade du kvar där oxå?
Som person menar jag?
Förhoppningsvis har både du, jag & killen i skåpet bredvid gått framåt sedan dess.
Om du nu inte har det, kanske du borde göra dig själv en tjänst eller två och bara vara tyst..

Fast det är ju bra vad jag tycker.
Och vem har sagt att jag har rätt?

Jag tror helt & fullt på att om vi vuxna faktiskt istället lär våra barn de grundläggande kunskaper jag skrev om tidigare så kanske men bara kanske växer våra barnbarn upp till att inte bli, egocentriska, känslokalla indivder som inte ser längre än vad näsan räcker.
För som vi så kallade vuxna uppför oss idag, borde vi nog tänka om både två och fem gånger.
Skrämmande!

Och denna gott folk, denna käftsmäll bjuder jag som vanligt på!