Intensivt kan beskriva så väldigt mycket.
För min del har den senaste veckan varit intensiv känslomässigt framför allt.
Och det är ju inte så konstigt med tanke på läget.
Här har intrycken varit många.
Vi skrattar, kramas, gråter, lyssnar, minns.
Men framför allt så finns vi för varandra.
Att bara sitta tysta brevid varandra.
Eller att prata om saker vi gjort som små.
Tiden läker alla sår sägs det.
Det tror inte jag riktigt på.
Jag tror att tiden lindrar.
Någon gång blir det lättare.
Någon gång kan man leva vidare.
Oron som jag hade i kroppen försvann igår när jag klev av båten här
och kramade om henne på bryggan.
(Visst jag har små barn hemma.Men min sambo är fantastisk, han fixar det!)
När vi stod där visste jag att det var här jag skulle vara.
Här och ingen annanstans.
Jag gjorde rätt i att lyssna på mitt hjärta och det ledde mig hit.
Norskan som varit som "rena grekiskan" för mig, den förstår jag nu bra.
Naturen och dessa bergen är helt fantastisk.
Efter som vägarna hit stängde för att det gick laviner blev det då båt sista biten igår..
Annorlunda.
Att komma över fjorden in.
Att känna vinden i ansiktet och sitta där i overallen som gjorde mig till en michellingubbe och höra båtmotorn surra och båten resa sig i fören.
Jag såg säl, det har jag aldrig sett i vilt tillstånd innan.
Att känna en nära samhörighet med folk jag aldrig innan har träffat.
Två välbekanta ansikten, resten är nya men samhörigheten känns gammal.
Intryck..
Intensiva intryck.
Imorgon är det en ny dag med nya ansikten.
Imorgon, mycket kan ske om bara vädret lättar.
Vädret säger annat men vi hoppas på det bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar