Rock, småfisar och jobb!

Idag har tankarna rullat mycket åt hur det är att vara förälder.
Hur de små liven som man älskar till döds kan på något konstigt sätt suga ur varje liten energi droppe..
Shit, att ha en helt makalöst underbar liten treåring som är som en speedad duracell kanin, kan nog dra musten ur vilken människa som helst.
Hon är helt fantastisk med sina finurliga tankar som är väldigt stora i detta lilla söta huvud.
Hur kan hon lyckas att rubba hela min värld med ett endaste leende och tindrande, stora blå ögon fulla av skit och bus?
Underbara unge!
När jag känner att tålamodet börjar tryta, stannar jag upp och minns vad jag precis passerat.
Hur fort allt kan vara försent!

Tvillingarna då?!
Jo tackar som frågar, de är små, otroligt fantastiska små individer.
Så olika fast ändå så lika.
Kan inte sluta le ett sånt där superfånigt leende när jag ser dem liggandes brevid varandra.
Hur de håller varandras händer.
När de stjäler diverse saker ifrån varandra.
Helt magiskt!

Min stora duktiga Emilia, hon är klok som en bok, när hon vill.
Hon får mig att le, att känna mig så stolt.
Smart som tusan och vacker som en dag.

Och på något konstigt sätt så samtidigt som de suger musten ur mig så är de mitt livs drog.
De tar samtidigt som de fyller mig med livslust och en sån otrolig energi!

Ikväll har jag haft en röjar runda här hemma i herrgården.
Det måste ju bara betyda en sak.
För när man väl fått bunten med småfolk att sova och jag skulle kunna sitta stilla och njuta av lugnet så sprider sig en sån där jobbig känsla i kroppen.
Kan inte sitta still, måste fixa och greja..
Att vara mammaledig är ju myspys och jag älskar verkligen att spendera tid med mina barn.
Men nu suger det i jobbar tarmen!!
Varje mm i kroppen skriker att nu är det dax.
Att tok bygga, att charma skiten ur folk, att sätta lite press på sig som säljare och göra sitt yttersta!
Att få jobba så varje mm i kroppen gör sig påmind när man lägger sig att man verkligen inte sitter still på jobbet och ändå tycker att det är kul!

Blir så skönt när småfolket är större och jag kan satsa lite tid och energi på min firma.
Att ta tillvara på alla resurser som jag faktiskt sitter på och förvalta dem som de kan och borde förvaltas.
Men det är ju ett tag kvar tills dess så under tiden får jag helt enkelt nöja mig med att ge järnet åt någon annan.

Och det är lite däråt tankarna kring småfolket kommer in.
Så länge de är små så kommer jag varva jobb och mina fantastiska fyra.
och vara den jag är.
Deras Rock morsa! ;-)


Ga