Endast illusioner eller äkta vara?

Funderar på detta med hur man ser ut.
Alltså om man låter sig vara så som man känner sig.
Om folk i allmänhet "låser in" sina riktiga jag och klär sig som någon de inte är.
Eller är det så att folk faktiskt klär sig efter vilka de verkligen är.
Och då menar jag om de lever ut vilka de är totalt..

På resan jag nyligen gjorde hade jag ganska gott om tid att studera folk som susade förbi mig på olika flygplatser och terminaler av olika slag..
Alla sorter människor, på väg någonstans.
Ta tex de där "ultra blonderarde" brudarna med väskor från Burberry och stora vita gnistrande pärlor i öronen. Den lite finare sorten..
Sedan så har vi botox brudarna med plutande läppar, och "jag har endast luft innanför pannbenet" brudarna.
Kostymnissarna, mormor-tanterna från typ Mallis, med gubben som handbagage..
Småbarns morsorna med stora blommiga toppar i div gälla färger med korta rufsiga frisyrer..
Klär alla dessa människor så som de känner sig eller gör de det för att skapa en illusion av någon de vill att vi ska tro att de är?

För min egen del så trivs jag fruktansvärt bra i slitna jeans med någon tight topp.
Mitt älskade nitbälte, överlycklig när det inte är superkallt så jag kan ha min skinnjacka.
Converse eller ett par dojjor med superhöga klackar, är också favoriter.
Men av praktiska skäl blir det ofta ett par gympaskor som går att torka av eller sandaler då jag bor på landet..

Och det är lite hitåt då jag vill komma.
Tex småbarns mamman kanske just har kort, ruffsigt hår för att det är lätt att fixa.
Eller "ultrablondinerna" sina väskor just för att det höjer deras status i sina egna ögon..
Eller?!
För egen del så när man bor som jag gör blir det snack om just ingenting (från början) som sen eskalerar till något jätte stort just för att du sticker ut lite från mängden.

Ett av mina roligaste sommar nöjen jag har här hemma (så lätt road jag är!! Hahahaha!)
är att när vi ska tillbringa en dag på stranden med ungarna, så sätter jag i min lilla playboy kanin i naveln just för att retas!
Och OJ vilka blickar man får från "bullfika-kommiten".
Just för att en mamma med en "bunny" i naveln kan väl inte ha med kanelbullar och saft till sina ungar, eller?!
Jopp det kan hon!
Fruktansvärt jättegoda hembakta kanelbullar dessutom!
Och där i deras ögon har de gett mig "en stämpel" precis som jag nyss gjorde för att lista upp div folk.
Och är det så, att man antingen måste smälta in i mängden för att passa in.
Eller är det så att man kan sticka ut även på landet?

Funderar på att sätta ribban högt i år och trippa in i Vena kyrka i ett par av mina favorit dojor.
För det att jag faktiskt törs sticka ut och vara den jag verkligen är, det kommer sitta som en käftsmäll!!