Alltså jag menar, om det är risk för att göra din vän ledsen. Är det ok att vara ärlig då? Eller ska man fega, & ludda in sig i jävligt taskiga bortförklaringar. Som folk genomskådar rätt så fort?
Då jag nu råkar vara lite för ärlig & har svårt att ljuga tom för småfolket om tex julklappar, om spöken finns & var tandfeen bor. Så händer det ju ibland att jag råkar såra, även om jag menar väl.
Jag för min del blir mer sårad om man inte är ärlig fullt ut..
Och det är lite däråt jag stannar eller rättare sagt kör fast i mina tankar.
Om man nu har en vän (förhoppningsvis iaf) som uppskattar ärlighet och har poängterat det åtskilliga gånger hur viktigt det är för den. Är det då schysst att dra en vit lögn, eller ljuga sig blå? Eller blir man dum bara för att man lägger korten på bordet & är ärlig?
Jag för min del tar hellre att bli lite sårad men har en ärlig vän rätt igenom även om det kan svida lite ibland.
Jag vet tex att jag har några vänner som kör med "vita" lögner. Dessa är ju rätt lätta att genomskåda,(lögnerna alltså)& det i sin tur gör ju att jag backar lite som vän. Att jag inte kan berätta allt fullt ut. Eller att man även om man vill kunna lita på sin vän inte kan göra det fullt ut heller.
Sen det här klassiska då, ljug dig smurfblå & håll tummarna för att jag som vän inte genomskådar. Eller vice versa såklart!
Så frågan är ju då, hur är man ärlig utan att såra?
Hur pass mycket vän är man då? Om man inte kan vara helt ärlig just för att du är rädd för att såra.
Eller ljuger man om man inte berättar just för att din vän inte har frågat?
Svåra frågor som jag bara har mina svar på. Men vem säger att det är mina som är de rätta?
Jag vet bara att jag måste som vän, vara genom ärlig och ge dig sanningen.
Efter det kan jag bara hoppas att du uppskattar den & mig som vän.
För jag finns här för dig, både nu & sen. <3 data-blogger-escaped-br="br">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar