Ajabaja Sverige, blodförlust & äktenskap..

Att leva i det numer förbjudna Sverige är ganska krävande. Då tänker jag på det här med allt man inte får, bör eller ska göra. Man får tex inte fira en riktig skolavslutning längre. I kyrkan med nationalsången och våran vackra flagga!Får man ge barnen jordgubbstårta??

När man är gravid finns det tusen "ajjabajja" saker. Du får inte göra si eller så. Listan på vad du inte bör äta och dricka är en mil lång. Du ska väga ex antal kilon. Inte för mycket men ej heller för lite. Lagom i lagom Sverige med alla förbjudna saker. Du blir överöst av information om alla dessa farliga & förbjudna saker.

Men riktigt viktiga saker som vad som händer om du dör under förlossningen med bebisen om du inte är gift.Det är ingen som berättar. Det är nåt som du får reda på där och då, OM det händer!

Att jag tar upp detta idag beror på att jag har gått & funderat på detta sen våra tvillingar föddes. Att ingen berättade om vad som kunde ha skett.
Då jag & Joakim inte är gifta så kunde våran familj splittrats totalt. Som löv för vinden. Just för att vi inte hade skrivit papper innan. Papper som talar om att det är han som är pappa till twinsen.
(Vilket man nu mer kan göra innan barnet/nen är födda.)
Hade jag förlorat lite mer blod så hade hela familjen varit upplöst innom loppet av några minuter.
Tvillingarna åt ett håll. Han åt ett annat och barnen som väntade hemma åt ett tredje.
Och så hade det varit tills dna prov hade visat att han är pappa till dem.
Flickorna hemma hade blivit tvugna att åka till någon de inte längre känner. De hade fått lämna sitt hem, sin trygghet just för att åka till någon de ej längre kallar för pappa. Jobbigt och tufft att veta i dagens läge.
Här i Sverige, där vi är så jävla duktiga på allt. Ja då menar jag på att upplysa om skit saker och tränga undan sånt som är viktigt.

Så ok, ska jag behöva gifta mig för en sån sak?!
För några sketna pappers skull..
Tryggande papper kan skrivas ändå.
Näe, skulle jag mot alla odds någonsin gifta mig igen så ska det mycket till. Då får han allt fixa ett smärre mirakel.

Sen det här med karlar, vad är det med er?
Alltså jag menar för att verkligen förstå er måste man ju nästan ha nån form av uppslagsverk.
Ni ser allt i svart eller i vitt. Antingen är ni (enligt många underökningar från min sida)bröst eller rump killar.
Inte ögon eller varför inte händer, armar eller någon annan kroppsdel. Näe, rumpa eller bröst.
Sen säger ni att ni inte har några särskillda krav.
Att ni kan göra flera saker samtidigt.
Flera saker samtidigt?! Om vi räknar bort, kolla på sporten, käka chips & dra en bärs, hur menar ni då?

Nu har ju dock min kära sambo visat sig ha en del kvaliteer som får mig att förvånas och höja ögonbrynen. Han går ju lite emot strömmen.
Han gör ju saker som får mig att häpna av förundran.
Han är fantastisk.
Men jag är tveksam.
För som sagt, han behöver nog ett smärre mirakel om han någon gång bestämmer sig för att han vill kalla mig för sin fru. ;)