Att åtrå..

Har funderat mkt på det här med åtrå. Vad det innebär & vad man åtrår..
Själv har jag kommit på mig flera gånger den senaste veckan att ha en väldigt stark vilja eller ett "ha begär" till vissa saker.
Det måste ju oxå räknas som en slags åtrå.
Stora som små saker som jag åtrår, tex ett par nya piercingar, en till gadd, en middag för mig och kärleken i lugn & ro utan toabesök, tillsägelser och att få prata till punkt utan att bli avbruten.
Jag är sugen på stora förändringar oxå som måste planeras in i minsta detalj. Sånna som tar tid. Som man måste vänta på länge dessutom. Jag som är så skit dålig på att vänta. Och att vänta länge är ju näst intill omöjligt!!
Att sparka till alla skvaller nuckor på smalbenen och säga :Hasta la vista! Packa in hela min familj i bilen köra fort som faan härifrån för att aldrig någonsin mer vända mig om och se tillbaka..
Men nu funkar ju livet inte riktigt så. Det blir lite för enkelt då & det är något jag inte är van vid, enkelt.

Snart ska vi till Stockholm. Underbara, älskade Stockholm.
Där kan man få vara sig själv utan en massa kostiga blickar. Där är det ingen som bryr sig över att jag är mamma, går i nitbälte och är piercad, fast det är länge sen jag var fjortis.
Där måste man inte ha kärring modell på jeansen, rutiga små äkligt fula blusar och en illa matchad jacka.Inte heller behöver jag inte lyssna på Sven-Ingvars & vara bugg-tokig för att passa in.
Men vet ni, även jag kan baka kanelbullar. Jag är en jäkel på att laga husmanskost & även jag kan safta och sylta. Detta trots att jag har lågt skurna jeans, platt mage, spelar en massa rock och har nitar på både kläder & skor.
Där är man inte dum i huvudet för att du står upp för ditt barn när det bli illa behandlat!!
Blir förbannad på att min älskade unge (som genom gått ett helvete i skolan) kommer hem och berättar att hon inte blir bjuden på barnkalas längre just för att jag har satt stopp för hennes mobbning.
Just för att jag inte höll käft, just för att jag sa ifrån!!
Att jag är fisförnäm och att hon tror att hon är något nu..
Att dessa ord kommer från en unge som själv har en morsa som blev sparkad från sitt jobb då hon fel behandlat patienter & har en farsa som lever på folköl.
Att dessa människor ska sitta & dömma mig, min familj och mina livs val känns väldigt bisarrt!!
Jo, jag har varit gift. Att jag valde att skilja mig var många anledningar. Att skenet kan bedra och att allt inte är som det verkar. Att myntet har två sidor & att ibland måste man singla slant och satsa lite för att vinna. Och vunnit det har jag banne mig gjort!!
Att jag flyttade tillbaka till herrgården var inte för min skull. Utan för min dotters. Det var hennes önskan, hennes vilja. Möjligheten fanns, så jag tog den.
Att bo här med mina barn, på gården trots att folk tyckte jag var mer än galen som gjorde det själv, var en bekräftelse på att tillsammans är vi starka, tillsammans klarar vi allt!!
Att sen falla för en vän, att inse att avståndet mellan skogen och Stockholm är väldigt långt. Att riskera sin vänskap, att chansa för något som just kunde ha varit "bara" åtrå.

Så ja för mig är åtrå väldigt mycket. Allt från min fantastiska sambo till just en ny gadd......
 eller två eller fler... :-)


Så Rock on sköt ni erat, för här blir det fler och mer nitar! ;)