tisdag 14 januari 2014

Som myror på rad...

Har funderat en hel del på hur man ska vara eller inte vara.
Eller varför vissa föds till " ledare" medans andra bara följer med strömmen och varken säger bu eller bä.

Eller varför vissas åsikter väger tyngre än andras.
Och det kan ju vara synd i vissa lägen..
Jag tänker på de där " grå mössen" som aldrig säger något och när de väl har något att säga är det ingen som lyssnar.
Sen de där som ska höras över precis alla. 
Ni vet de där som alltid hörs med sin gälla stämma och i det läget spelar det ingen roll om det är fem eller femtio personer i samma rum.
De har en tendens att mistlura sig över allt och alla.
Ni vet vilka jag menar va?
De där, störst, bäst och vackrast, typ..

Suck! De framkallar mindre trevliga sidor hos mig.
Jag rår inte för det.
Vet heller inte riktigt varför.
Vet bara att jag är hopplös!
Som ett barn som petar runt i en myrstack med en pinne.
Vet inte riktigt varför, men måste bara för att jag kan.
Jag gjorde det senast i veckan, petade runt lite i en myrstack och drottningen av stacken blev grinig och bitter för att en bröt och gick mot strömmen.

Och det är lite dit jag vill komma.
Vi bor på en liten ort, där man antingen ska slicka röv eller hålla tyst.
Inget av det är jag bra på.
Inget av det är min grej...
Ok, jag vet att det finns tillfällen då man borde vara tyst.
Kanske till och med borde bli den där musen.
Men det funkar inte längre för mig.
Jag har lekt den leken innan.
Många gånger, om och om och om igen..
Smidigt, ja visst!
Hur känns det inuti när hela du skriker NNNEEEJJJ, fast svarar ja?
Skit om du frågar mig.

Och det är det jag menar, alltså varför vågar folk inte stå för sina åsikter, handlingar etc?
Och till vilket pris?!

Jag skiter i om jag inte är tillräckligt " fin" för vissa bullkalas.
Jag skiter i truddelutt stunden på kyrkis. Skulle inte gå dit ens om jag fick betalt!
Skiter i att jag inte är någon " svärmorsdröm"!
Vet ni varför?
Jag är lojal mot mina vänner.
Dyrkar min familj.
Står för vad jag tycker och vem jag är.
Jag somnar gott om kvällen, lycklig över att jag är just jag!

Och precis det menar jag!
Om fler vågade stå upp för sig själva och sin egna åsikter så kanske, men bara kanske Hultsfred skulle vara mer än en utdöende ort som folk inte flydde ifrån åtminstone...
Just saying..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar