En unik garanti! :-)

En månad. Det är illa!
Har inte skrivit en rad här på en månad...
Har haft fullt upp. Ni vet familjen, trädgården, livet!

I alla fall så har det hänt ganska så mycket.
Saker som har fått mig att fundera på hur allt ter sig.
Jag menar, hur folks handlingar blir summan av att man på ett eller annat sätt agerar.

Jag kan ju känna att livet ibland bjuder på utmaningar som kan kännas omöjliga att klara av.
Fast ändå på något sätt tar man sig oftast igenom det på ett eller annat sätt.
Ta det här med min ena dotters mobbning i skolan.
Visst det har blivit bättre.
Kan tycka att skolan fortfarande agerar åt helvete i väldigt många situationer.
Men det beror nog inte bara på skolan utan även på föräldrarna till eleverna som faktiskt går på skolan.
Vi bor ju på en minimalt lite ort, där över hälften av alla är släkt på ett eller annat sätt.
Detta i sin tur märks ganska så väl i vissa lägen.
Tex på skolavslutningen i kyrkan.
Alla är där, föräldrar, elever, lärare farmödrar osv..
Jag tror jag kan säga att fem procent av alla som var där behagade att hälsa på mig och mina barn.
Varför?!
Jo för att jag satte stopp på min dotters mobbning.
Vilket i sin tur ledde till att det fick hårda konsekvenser för mobbaren.
Inte mer än rätt kan ju de flesta tycka!
Eller?!
Näe, för det var ju en såndär som är släkt med allt och alla i byn jag klämde åt och det var ju dumt?
I helvete heller att det var!!
Skulle göra om det tusen gånger till om jag var tvungen.
Ni ska veta att jag sover väldigt gott om natten & skiter högaktningsfullt i om ni hälsar eller inte!
Bitterfittor är vad ni är.
Folk som tror att de är så mycket bättre än alla andra!

Och när vi nu är inne på ämnet bitterfittor så finns de överallt.
Gamla som unga.
De finns i alla skepnader, färger och former.
De finns också av bägge könen.
Och oftast så vågar de inte stå för vad de gör.
De klarar inte av kritik.
Ej heller att någon kan vara bättre än dem.
De glider allt som oftast på andras pengar.
Vill verka ambitiösa och duktiga men när allt kommer till kritan så är varken kunskapen eller orken så särskilt stor.
Bara munnen, den är stor!
För att spela allan och i själva verket klarar de varken av att styra eller ratta.
Jobbigt, fast mest för dem som har axlat en alldeles för stor roll.
Patetiskt, att behöva gömma sig bakom någon annan när de inte klarar av situationen.
Detta har de gemensamt med en stor portion bitterhet.
Kanske är de bittra över sitt liv, sina förhållanden, sina jobb?
Eller kanske är de bittra över att de inte alltid står i centrum?
Eller så kanske de är bittra över allt de inte fått och antagligen aldrig kommer att få?
Jag har inte en aning om vad all denna bitterhet egentligen grundar sig i.
Jag vet bara att sån vill jag inte bli!

Och det är lite dit jag vill komma med allt detta.
För om jag vet om mina fel och brister.
Och faktiskt mer än gärna tar kritik och ser det som något bra.
Då vet jag att jag kommer fortsätta framåt.
Att jag kommer fortsätta utvecklas som person.
Jag kommer bli bättre.
Komma längre.
Bli lyckligare.
Bli rikare på väldigt många sätt.

Jag kommer inte bli som du!
En bitterfitta!
Och det, det kommer garanterat sitta som en käftsmäll!