Denna vecka har jag varit oerhört värdelös på att blogga!
Detta trots att jag har hunnit med en hel massa. Kanske just därför?!!
Den gångna veckan har bjudit på en liten road trip till Jönköping. Där hann vi med både shopping,uppvakta min käre far och träffa någon som ibland kallar sig chef! ;)
Eller chef å chef, min chef är han ju inte iaf. Kan kanske bli.. (om han sköter sina kort rätt & ber på sina bara knän!)Hahaha, skojja bara. En skön tjomme som vi drog en kopp kaffe med..
Jag har även hunnit med att stifta en ny bekantskap med en person som totalt radrade ut alla tidigare omdömmen. Och återigen kände jag att jag gjorde rätt i som lyssnade på mig själv (och två underbara herrar) och gav personen en ärlig chans. Vilket jag hoppas att jag inte kommer ångra!
Det här med chans då!
Som trollkarlen från oz, dök mina två äldsta barns biologiska pappa upp och bad om en andra chans.
Dock inte med mig utan med mina döttrar. Ja, just det MINA!!
För hans är de iaf inte längre. Men han ville iaf träffa dem.(Efter att inte sett dem på sju månader tyckte han tydligen att det var dax!)
Vilket han fick.(trots att varje mm i min kropp skriker NEEEJJJJJ!!!)
De var iväg på en fika och töserna kom hem ganska glada, men pratade inte så mycket om honom.
Den äldsta kallar honom för pappa, den minsta kallar honom vid hans namn. (det måste ju oxå kännas konstigt att höra sitt barn säga ditt namn istället för pappa/mamma!)
Men hon tycker att hennes pappa är någon annan. Hon tycker att det är min sambo Jocke. Detta trots att hon vet att hennes biologiska pappa är hennes pappa..
Konstigt fast ändå inte!
Att bli förälder kan de flesta. Men att vara en kan inte alla!!
Jag hoppas att jag inte har sålt "min balla till räven" och får ångra detta bittert!
Jag hoppas att jag slippar alla tusen frågor igen!
Jag hoppas att jag och Jocke slipper att åter igen torka deras tårar.
Att barnen slipper bli frustrerade och ledsna denna gång.
Jag hoppas att jag har fel när varje mm av mig vill stoppa deras relation för jag tror att de åter igen kommer bli svikna. Att jag och Jocke får pussla och plåstra ihop deras brustna hjärtan.
Men denna gång har jag lovat mig själv, men framför allt mina barn, att sviker han dem denna gång. Så kommer han inte få en chans att svika dem innan de är så pass stora att de kan se honom in i ögonen och säga vad de känner och tycker om honom.
De kommer då vara så stora att de själva kan be honom dra åt helvete för denna gång (för jag tror till hundra procent att det bara är en tids fråga innan nästa svek från hans sida)kommer vara sista gången jag isåfall gör det!!
Men som sagt, alla är värda en ärlig andra chans och denna är hans. Vad han sen väljer att göra med den, det är upp till honom!
Ok, nu skakar vi av oss det as jobbiga för en stund och kollar in resterande av vad jag har styrt med denna vecka...
Jag har hunnit med att begrunda och praktisera hurvida om jag är en whiskey brud eller inte. Jag kom fram till samma resultat som innan, inte! Förutom att jag kännde av whiskeyn på alla de tänkbara sätt som är dess syfte, så insåg jag även att, faan jag blir ju fyllekåt av skiten oxå! Näe du, whiskey är nog inte min grej..
Ska nog låta bli den drycken även om Jocke tyckte att jag blev "kul"!
Har även hunnit med att få en ålders kris dessutom!
Alltså, jag menar, jag är lite över trettio och har precis insett att man delar in födelsedagar i olika kategorier här i livet.
Först när du blir medveten om vad födelsedag är förnågot, älskar du att fylla år!
Några år senare här i livet så skiter du i att du fyller år.
För att sen hamna där jag är nu!
Att jag panikslagen tittar mig i speglen varje morgon efter gråa hårstrån,rynkor och liknande i ansiktet. Ser jag mig naken i speglen måste varje mm av kroppen spanas in för att se om allt sitter där det ska. Att det inte kasats ner eller blivit något ofrivilligt gäddhäng någonstans. Kollar att det inte har vuxit ut "ridbyxlår" under natten!
När denna procedur är gjord kan jag andas ut och tänka:
Tack gode gud att jag fortfarande är den jag är!!
Sen kommer man antagligen att börja gå tillbax i denna uppräkning fast baklänges och man hoppar över denna period då jag tror att den är lite extra lång för att liksom täcka åt båda hållen.
För när dagen D väl har kommit och man både har gäddhäng,gråahår, rynkor och inget sitter på de ursprungliga ställerna och man inte kan göra så mycket åt det.
Det är då man börjar baklänges.
Alltså, man skiter i att det blir yttligare ett år till i protokollet för att senare tacksamt se fram emot din nästa födelsedag och faktiskt tycka att det är skitskoj att fylla år igen!
Men om man nu delar in livet i dessa kategorier är ju jag på mitten uttav min stapel. Detta framkallar ett svagt illamåående,kväljningar,kallsvettas lite och en molande känsla i magen för då betyder det ju att jag är i.....!!!
Näe jag tänker inte ens skriva det!! Fy satan, hua!!
Näe, jag bestämmer att jag har fått en stor släng av någon födelsedags kris som är på övergåeende och att jag fortfarande tillhör åldern där man inte bryr sig och konstaterar att ålder bara är något på pappret och att man blir så gammal som man gör sig!!
Så nu ska denna unga pingla ta och byta piercing smycke för att sen mysa ner sig i soffan och dagdrömma om sommarens kommande bravader.
Dessa dock utan whiskey!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar