Unce upon a time, Fuck You, The End..

Oki, idag har varit en Nirvana dag.
Och för er som känner mig vet att avrundas Nirvana med annan rock i ösig takt, så var det inte så allvarligt.
Börjar jag därefter gräva i rockballader då är vi ute på "halt vatten" för att citera en fin pingla på landet...

Skit i det, i min Nirvana dag. Där lägger vi locket på och så går vi raskt in på eftermiddagens tankar.
Tankar som faktiskt cirkulerat runt en diskussion jag hade med en viss gubbe för några veckor sedan.
Vi kan kalla den gubben för far.

Vet inte riktigt hur vi halkade in på ämnet,  men började någonstans mellan hur folk och familj ser på samma jävla person.

Vad jag menar är, när jag var reseledare och gick i kavaj och knälång kjol med stövlar som jag kunde spegla halva hultan i, då dög man minsann i allas ögon. "Så korrekt & duktig hon är minsann"..

Ok, när jag är jag. När jag kan gå ut i  mitt nitbälte, rockiga tröjor och slitna jeans.
Är jag inte samma person som just hängt av sig kavajen?
Eller gästspelar vi endast i en stor äcklig dokusåpa?
Va fan vet jag?
Djävulen förklädd i kostym och vällagd frilla...

Diskuterade med far.
Min far.
Han som faktiskt var hela min värld när jag var en liten flicka. Pappas flicka...
Vad som hände sen, var livet började och flickan försvann vet jag inte....
Iallafall min far och jag diskuterade kroppen. Inte vilken som helst utan min kropp. Ärren.
Pappa har alltid sagt till mig,  tänk dig för. Tänk på hur du kommer se ut som gammal..
Vilket jag delvis gjort.
Det har styrt och präglat mig.
Vad som mer har präglat mig är min sjukdom. Den som ärrat min kropp.

Ärren hjälper mig att minnas mina smärtor,men även hur livet kan förändras.
De håller mig på min lilla räls.
Jag vet vad jag har, vart jag kommer ifrån och vart jag är påväg.

Varför ska jag inte dölja dessa utåt, för inuti finns de ju ändå?
Varför inte göra dem vackra?
Varför spara på något jag med tur har "glädje av" när jag närmar mig slutet på min reaa?
Varför spara på en ärrad kropp när den kan " bli som ny?"
Många, många timmar under nålen sen är de borta.
Jag som inte ens är halvvägs eller kanske eller inte...
Vem vet mer än mär livet startar?
Vem kan veta när vi är halvvägs?
Eller nära slutet..
Vem vet??

Min far är envis som få.
Svår att övertala om han väl bestämt sig.
Ibland är han som en varböld i röven & ibland är han bara just min pappa.

Och lyckas man då få honom att förstå,  då är det jackpott!

Och jackpott fick jag när vi diskuterade min kropp. Min ärrade kropp.
Jag skiter väl i om det ser illa ut 10-år innan jag dör. Jag kanske inte ens når dit.
Vem kan veta, vem kan säga?
Jag skiter väl i om gubbarna & kärringarna på gågatan i Hultan får en smärre hjärtklappning just för att reseledarstassen hänger i garderoben.
De som precis rekommenderade bolaget för Arne & Greta på bridge'n i fredags..
Och nu går jag här och ser ut sådär!!
Tatuerad, piercad och "dan"..

Som min älskade gamla moster skulle säga:"åhhhhhhh!!!!Lillla pluttan" & kippa efter andan när hennes man fnissar i smyg åt att just jag är jag.:-)

Vad jag menar med allt detta dravel är att oavsett hur du klär dig, vad du än smyckar  din kropp med så döm inte utan på innan du har tittat inuti.

Sen spelar det inte så stor roll på vem du är och vart du är på väg.
För en sak är säker,  vi ska alla en dag dö.
Förhoppningsvis när vi kvalar in i den äldte kategorin och då ger jag fullständigt fan i hur du ser ut för då kommer jag garanterat inte att bry mig. Rynkig, piercad, tatueringar eller inget alls

Skiter i vilket för hur du än vänder och vrider röven, gammal som ung så spelar det ingen som helst roll. Så länge du behandlar folk med respekt.

Tack far för att du är du & att du faktiskt numer lyssnar på vad jag har att säga. Tack för att du har lärt mig vem jag är.
(Ibland gör du tom som jag säger åt dig.)
Tack för att du är du.
Men framförallt för att just du är min far.
Jag älskar dig.

Konsten att plocka svamp på gågatan.

Idag har jag funderat på hur livet som singel kvinna ter sig.
I ett sömnigt småsamhälle antagligen nära dig.
Mina tankar kretsar då hur folk man förväntar sig att man ska agera.
Vad som är ok och inte.
Vart de berömda gränserna går..

Själv är jag ju inte singel men har några riktigt fina tiopoängssvänninorsnyggasom satan vänner som då är singlar.
Vi pratar, diskuterar,  ventilerar & asgarvar om detta stora lilla ämne.

Alla har väl någon gång fått sms som anspelar på sex.
Och ibland så kanske vederbörande bör tänka på att ska du bjuda ut en pingla på middag, bio etc så bör du inte skicka en bild på ditt nyrakade paket.
Kanske ej heller ge detalj beskrivning på hur din sneda lilla numer flintskalliga vän ser ut,  glad som ledsen.
Vi btyr oss inte. Kukkomplex smittar inte på motsatt kön.
Vi tackar, asgarvar,  bockar och ställer in allt vad date heter.

Eller denna då  på lilla citys "avenyn " (efter en tuff dsg på jobbet): "Hej, du att jag tänkte...
Fan va fin du är.
Om du och jag skulle ta och plocka lite svamp? I skogen, umgås, plocka svamp.. "

Alltså va fan grabbar??!
Vadå plocka svamp?
Om du har samlat mod till att gå fram till pinglan för att bjuda ut henne, sen fråga om svamp?!
Antingen är du för snål för en middag eller för jävla feg för att klämma ur dig:" ska vi gå hem och ligga lite.

Att va singel i ett småsamhälle är fan inte lätt som tjej.
Antingen ska man leva som nunna eller ta någon som är tok desperat eller någon annans partner eller göra som jag gjorde direkt importera en karl från ett annat landskap. 😉

Vad jag verkligen menar med detta är att bara för att man som singel kvinna lever på en väldigt liten ort så kanske man inte är helt galet desperat även om du tror det! Jag menar, gift, singel, kantarellkung eller om du  heter Svamp Bob.
Det spelar ju ingen större roll!
Allt man faktiskt önskar sig är en man som inte alla i släkten och kompiskretsen legat med.
En man som bara är min & inte fem stycken andra brudars oxå.
En som inte slåss.
En som faktiskt vågar säga ska vi ligga ist för ska vi plocka svamp ..
Fattar inte ..

Kämpa ni brudar, ni är så fina och är värda så mycket mer än det.

Fuck off kantarellkungen, kvalité framför kvantitet .

Riktiga fittor har håriga kulor.

Oki, har funderat på det här med män...
För vissa är en riktig karla karl en som charmar kvinnor så det står härliga till.
För andra har han mega muskler.
För somliga är han super smart & gör en kalkyl på hur han ska få dig att falla.
För mig, för mig är en riktig man någon som vet varifrån han kommer,  vad han tycker & vart han är på väg.

Jag hatar.
Verkligen avskyr folk som inte vågar stå för sina egna åsikter.
Män som kvinnor.

De där som slickar din röv så det svider.
De fyller sina munnar med en massa orddravel & bajs.
Fega, jävla kräk.
Svaga indivder, som inte har något som helst problem med att ljuga dig full av skit via telefon för öga mot öga blir det ju jobbigt.

De är lika svaga som människorna som utnyttjar läget av någon annans position.
Sen om den tillhör en chef på nån skvallerblogg, någon topp chef eller eliten av någon större klubbverksamhet. Jag menar vissa glider på andra, jag gör det inte.

Det är så mycket enklare att gömma sig bakom någon annans rökridå en att bygga sig en egen mur.
Att snacka i skuggan för i dagsljus blir det jobbigt.
Det är så mycket enklare att vara falsk än ärlig.
Men vet du?
Det får igång min inre kämpar glöd.
Den som skalar av dig naken.
Blottande, bar visar den dig din stjärt för allmänheten.
Du vet att jag kämpar.
Trodde vi var vänner,  du bränner.
Bränt barn skyr elden, skyll dig själv.
Ska visa er vad lojalitet är.
Ska visa hur man kämpar.
Ska visa er hur det känns att sänkas av någon som du litat på.

Så trött på att de största fittorna går i lågskor.
Så trött på att kämpa för självklara egenskaper som betald skatt, lön, pension mm.
Jävla pack!

Skulle kunna göra det enkelt för mig, men jag är inte som ni, veka, fega, svaga.
Skulle jag spela enkelt hade detta redan varit löst.
Men det är inte min grej.
Vi kör det den riktiga vägen.
Den man kör om man inte har brallan full med skit.

Du kan kalla ditt företag för tex sweet poisedon, eller b-textil, eller kanske verab..
Vad vet jag??
Jag är ju bara tjejen ni ljuger rätt upp i ansiktet.
Henne ni kör över helt för att sen skylla på.
Vet ni?
Hade jag inte haft det jag har i bagaget så hade jag antagligen varit knäckt.
Men vet ni?
Ni är en piss i havet,  inget mot vad jag verkligen har slagits emot.
Ni har gått på en nit denna gång.
Hämnden är ljuv mina herrar och pay back is a bitch.
See u at the bottom.;-)