Snällhet, svaghet?!

Snäll, vad är snäll för dig?
Kanske är det ett extra pass på jobbet?
Eller att du tok curlar din tonåring till max..
Eller att du håller inne med din åsikt just för att inte trampa någon på tårna..

Men frågan är ju just hur snällt det är?
Är du snäll om du tar extra passet och i så fall mot vem?
Och vad då curla?!
Hjälper du din lata tonåring om du fortsätter att tvätta deras
kläder trots att den snart är mer än vuxen?

Det finns ett talsätt som lyder: att tiga är silver, att tala är guld!
Vad myntade det uttrycket?

Själv så tror jag inte att man gynnar någon,
särskilt inte sig själv eller sina nära & kära om man är så utarbetad just för att du vill vara snäll..
Själv så tror jag att mina kids lär sig mer om livet och världen om
jag är lite av en " pain in the ass morsa" som vägrar serva dem så fort de knäpper med fingrarna.
Jag tror att mina kids lär sig mer om jag är en tuffare mamma.

Snäll!
Jag är så spyfärdigt skit trött på att vara snäll just för att inte trampa folk på tårna.
Just för att folk förväntar sig det av mig.
Just för att vara till lags.
Vem tackar mig för det?
Jag menar, om jag vänder ut och in på mig själv, strider mot mina egna principer just för att vara snäll.
Vem är jag snäll emot då?

Jag har fått äta upp min " snällhet"  allt för många gånger.
Jag har fått känna hur min sk snällhet blev min dumhet till ett väldigt högt pris.
Jag har fått lära mig hur man som snäll blir utnyttjad om man har otur.
Jag har fått lära mig hur min snällhet blev min styrka.

Och nu är jag stark, skit stark!
Jag är kaxig.
Jag är tuff!

Denna gången är det inte jag som flyr.
Denna gången är det inte jag som hoppar flyendes ut genom fönstret, ut i sommarnatten. Med svidande hals, pulsen dunkades i hela kroppen. Varje pulsslag dunkar i huvudet.
Jag behöver inte springa barfota ner för backen, med stenarna som skär in i fötterna.

Denna gången kommer jag att jaga dig.
Brännässlorna som svedde hela min kropp när jag slängdes mig in  snåret för att gömma mig för dig, deras brännande känsla är inget emot hur jag kommer bränna dig.
Märkena efter dig syns inte längre.

Denna gång kommer jag jaga dig till helvetet och tillbaka.
Nu är jag stark.
Nu är jag fri!

Tack Joakim för allt du gör för oss.
Tack för att du finns!
Tack för all kärlek du öser över oss.

Bullshit!

Idag känner jag mig lite på hugget.
Känner lite hur jag skulle vilja få ur mig en massa!
Händer ju ganska mycket i mitt och familjens liv just nu.
Förtom alla jävla förkylningar och feber doser så är det så sjukt mycket paj kastning till höger och vänster just nu!

Funderar på om dessa paj kastande pajasar inte har något eget liv att        
analysera.
Och om man nu mot alla odds ska kasta paj se då för fan till att det hamnar där det ska!
För att underlätta för idioter så tänkte j ag först förklarat vem som är dotter till vem.
Men va fan, då kanske jag missar några fler idiotiskt roande förslag om vem jag mer kan tänkas vara släkt med!:-)

Sedan så är det ju lite som i hundarnas värld, den svagaste lägger sig
på rygg och blottar strupen.
Galet kan man ju tycka men för min egen del då jag alltid levt med hund så väldigt, väldigt logiskt!
Där hugger man öppet och är det inte en "sne avlad " byracka så ger man sig inte på de man vet är större, starkare och modigare!
De svaga hundarna nöjer sig med sin lilla pinne när den starkare käkar ben.


Och på tal om styrka så känner jag mig väldigt stark.
Då syftar jag inte just på muskel massa utan på styrkan som finns inuti.
Den man får av värme, kärlek, goda vänner.
Men man får den även av svårigheter, saker man får kämpa för och av livet.
Muskelmassa har jag allt känt avsaknad av denna veckan.
Riva kakelugn själv, för hand.
Tungt, dammigt och svettigt!
Sen kom de, de där jävla bacillerna!
Jag hatar när kroppen blir som gele och halsen känns som ett rivjärn.

Och rivjärn kan ju jag vara ibland.
Oftast kan det nog verka som det här!
Liten, ettrig, rödhårig och jävlig med kontakter i den undre  världen
enligt vissa!:-)
Och kontakter ska man vårda ömt, vilket jag är bra på.
Så pass bra på det att nästa år blir galet fantastiskt, för jag har dock använt några av mina, dock de riktiga i den riktiga världen och inte
 de påhittade i någon sjuk pajas värld.

Nu ska jag vårda en helt annan kontakt och det är ett samtal till mitt livs kärlek!

Knallar, Thailand och rövare!

Okej, att hösten är här på allvar märks på alla möjliga sätt.
Kylan, färgerna, sprakandet från våran järnspis.
Härligt!
Man märker det även på att väldigt många knallar åker till Thailand.

Där ska det spekuleras och analyseras i vad som blir nästa års heta fluga på marknaderna runt om i vårat avlånga land.
På något sätt känns det lite skrämmande då vissa av dessa knappast kan klä sig själva. Än mindre skilja rätt från fel eller hur man uppför sig som folk!
För det är ju lite så att jobba som knalle är att sälja en del av dig och din själ till djävulen.
Och även om du är anställd av någon så blir du per automatik även ägd av chefens kärring/ gubbe och deras familj och vänner.
Du har absolut inget att säga till om när du påpekar detta senarium.
Detta är branchen där vett och etikett är bort glömt. Där blir d påmind om hur det funkar i hundarnas värld. Nosa, slicka och fjäska i rätt röv så kanske du får uppskattning för det du gör.
Tragisk!
Men det roligaste av allt är när dessa låtsas chefer vänder ryggen till så gapskrattar folk åt dem och tyvärr inte med.
Synd kan ju tyckas fast jag måste nog istället påpeka att själv göra själv ha!
Briljant tycker jag! Känner lite hur hornen i pannan växer sig större när man ser vissa knallars ex kräla sig som daggmaskar i leran framför fötterna på sina ex nya partners..
Sandlådenivån är skyhög inom många företag.
Om någon då tar fram en stor slev och rör med stora tag i div grytor.
Då folk och fä blir alldeles tagna över att någon faktiskt inte gör som någons bukis eller tillfälliga sängvärmare tycker. Att gammal vänskap ibland tom inte ens kommer på plats nummer två!
Ser fram emot nästa säsong med ett töntigt leende på läpparna!:-)



Själv vill jag oxå röra runt, fast inte i grytor utan i färgpyttsar!
Själv tänker jag försöka ta mig tillbaka till målaryrket.

Jag kommer att knalla igen, för även om jag målar så har jag hur jag än vänder röven blivit biten av detta liv som inte liknar något annat!:-)