tisdag 14 maj 2013

Lite ego tid utan bollibompa sex!

Ikväll så har jag funderat på vad som krävs för att hålla kärleken vid liv.
Hur man ska göra.
Eller kanske vad man bör göra.
Eller vad man egentligen borde ha gjort?

Alltså vad jag menar är, räcker det med ett kallt glas vin, sega färdig skalade räkor från Ica och några rosor som sett sina bästa dagar där bredvid kassörskan när du ska betala där halv taskiga så kallade räkorna?

Eller kräver du mer?
Och i så fall vad?
Vissa kanske går igång på en massa prylar.
Andra bara att gubben är hemma en kväll.
Vissa måste hela tiden bli bekräftade på ett eller annat sätt.
Eller är det hos er som Uggla sjunger: "får jag inte nitar & läder, höga stön & porriga kläder..."

För egen del så tycker jag att det är viktigt med lite egen tid både själv men även som par om det finns barn med i bilden.
Hos oss finns det småfolk.
Fyra stycken närmare bestämt.
I varierande ålder.
Och snart är det dax för lite sånt!
Egentid alltså!
Lite hålla handen, lite gulligull, lite goda middagar på egen hand.
Helt ljuvligt, i helgen kan jag tex äta en hel varm middag utan att torka små rumpor.
Kommer kunna skita med stängd dörr!!
Kommer kunna få vara bara vi.
Lite hångel.
Lite rajraj.
Lite jävla skön rock!
Att kunna få vara ett par och inte "bara" mamma och pappa.
Även om det nu råkar vara så att vi faktiskt har världens goaste bunt med småfolk.
Skönt!
Världens bästa ord får vila lite.
Mina öron får pausa från frasen ni vet, mammis, eller Maaaammmmmaaa!!!!!

Så för att lyxa till det lite extra börjar jag med lite ego tid hos frissan imorgon.
Sen rullar det vidare lite mer varje dag, lite ego tid.
Tid för oss!

söndag 12 maj 2013

Fuck off!!

Nu får det vara nog!
Nu orkar jag inte mer!

Alltså detta hel ylle präktiga, jag tror jag spyr!!!
Shit, måste andas, måste hugga, måste få ge lite käftsmällar!!!

Ta till exempel de lata jävlarna.
De som hellre sitter på röven än att ta ett hedeligt spadtag, ni vet de där bidrags lyftarna.
De där jag kallar ""white trash".
Kan inte hjälpa det, men det går som en ilning i min kropp och jag mår illa!
Kanske taskigt att se ner på dem som inte förstår bättre.
Kanske är jag elak?
Eller så är jag bara klarsynt och ärlig?!

För är det inte så att om man är ett lat arsel och har svårt att få tummen ur röven, är det inte då "lätt att glida med någon annans pengar?"
Kan inte hjälpa det, kan inte låta bli men jag ser ner på er, lyft på röven era lata jävlar och pröva på att jobba ni oxå.
Sitt för fan inte hemma och gnäll!!!
Ta för fan och se till att barnen ni har valt att sätta till världen går före ALLT annat!
Svårt att gå upp på morgonen?
Svårt att välja mellan cigg och frukost till ditt barn?
Väx upp, sparka er själva i röven och skaffa er ett jobb.
Gör nåt! Gör nåt vettigt eller håll käft för jag orkar inte höra på erat gnäll!

Jag vaknar också på morgonen.
Jag har också varit ensam med barn, två faktiskt.
Men vet ni?!
Jag gick upp fem varje morgon, körde barn till dagis och fritids.
Slet som ett djur för hundra spänn i timmen.
Tyckte inte att det räckte till oss, till mina älsklingar, så ett jobb till när jag är ledig, är jag är barn fri.
För jag ska fixa detta, för de är mina, de är mitt allt!!
De ska ha allt, för jag väljer det.
För jag valde att bli mamma!

Nu är jag mamma ledig.
Nu är jag rastlös!
Nu kryper det i kroppen och jag måste snart ut och iväg!
Måste göra lite nytta.
Måste visa att jag duger.
Att stilla myrorna i baken.
Att inte bara "sitta still"!

Har våra underbara tvillingar,mina två underbara töser, våran gård, vårat hus med div djur.
Här finns att göra, här sitter man aldrig still!
Men rastlösheten gnager.
Måste stilla den, måste..
(Börjar med speedway premiär på hemma plan på tisdag!
En gång Dacke, alltid Dacke!)


Så du som lever på bidrag.
Du som tycker att livet är toppen så.
Nästa gång pengarna plingar in på kontot, tänk på mig då!
Tänk på alla de som är tvungna att lyfta bidrag för en verklig sak och inte för att de är lata!
Jag kan unna de som inte kan, de som inte har en möjlighet.
De gamla, de sjuka, de föräldrarlediga, de med en GILTLIG orsak. De unnar jag varenda krona för det de får är ibland inte nog.

Men du latarsel!!
Skänk en tanke, för när du trycker på uttag eller drar ditt kort hoppas jag att det står "medges ej",
Hoppas att det sitter som en käftsmäll, för mina skattepengar är inte ämnade för DIG!!




torsdag 25 april 2013

Rock, småfisar och jobb!

Idag har tankarna rullat mycket åt hur det är att vara förälder.
Hur de små liven som man älskar till döds kan på något konstigt sätt suga ur varje liten energi droppe..
Shit, att ha en helt makalöst underbar liten treåring som är som en speedad duracell kanin, kan nog dra musten ur vilken människa som helst.
Hon är helt fantastisk med sina finurliga tankar som är väldigt stora i detta lilla söta huvud.
Hur kan hon lyckas att rubba hela min värld med ett endaste leende och tindrande, stora blå ögon fulla av skit och bus?
Underbara unge!
När jag känner att tålamodet börjar tryta, stannar jag upp och minns vad jag precis passerat.
Hur fort allt kan vara försent!

Tvillingarna då?!
Jo tackar som frågar, de är små, otroligt fantastiska små individer.
Så olika fast ändå så lika.
Kan inte sluta le ett sånt där superfånigt leende när jag ser dem liggandes brevid varandra.
Hur de håller varandras händer.
När de stjäler diverse saker ifrån varandra.
Helt magiskt!

Min stora duktiga Emilia, hon är klok som en bok, när hon vill.
Hon får mig att le, att känna mig så stolt.
Smart som tusan och vacker som en dag.

Och på något konstigt sätt så samtidigt som de suger musten ur mig så är de mitt livs drog.
De tar samtidigt som de fyller mig med livslust och en sån otrolig energi!

Ikväll har jag haft en röjar runda här hemma i herrgården.
Det måste ju bara betyda en sak.
För när man väl fått bunten med småfolk att sova och jag skulle kunna sitta stilla och njuta av lugnet så sprider sig en sån där jobbig känsla i kroppen.
Kan inte sitta still, måste fixa och greja..
Att vara mammaledig är ju myspys och jag älskar verkligen att spendera tid med mina barn.
Men nu suger det i jobbar tarmen!!
Varje mm i kroppen skriker att nu är det dax.
Att tok bygga, att charma skiten ur folk, att sätta lite press på sig som säljare och göra sitt yttersta!
Att få jobba så varje mm i kroppen gör sig påmind när man lägger sig att man verkligen inte sitter still på jobbet och ändå tycker att det är kul!

Blir så skönt när småfolket är större och jag kan satsa lite tid och energi på min firma.
Att ta tillvara på alla resurser som jag faktiskt sitter på och förvalta dem som de kan och borde förvaltas.
Men det är ju ett tag kvar tills dess så under tiden får jag helt enkelt nöja mig med att ge järnet åt någon annan.

Och det är lite däråt tankarna kring småfolket kommer in.
Så länge de är små så kommer jag varva jobb och mina fantastiska fyra.
och vara den jag är.
Deras Rock morsa! ;-)


Ga