En väldans massa åsikter!!

Ok, nu så har det varit några intensiva dagar där allt och inget har hänt.
Kvalitets tid med nära och kära.
Har återigen hittat tillbaka upp på hästryggen vilket var ljuvlit men jävligt kallt!
Tror min stora tös var glad över att rida ut med mig för det var alldeles för länge sen vi gjorde!!!
Tok myst på min favorit plats här på herrgården, dvs glas verandan!
Det är mitt absoluta favorit rum här hemma.
Våra små tvillingar växer så det knakar och jag längtar tills vi kan vara mer ute.
Men solen ska visst infinna sig nästa vecka..
Det tror jag på först när jag ser det!!

Allvar nu då!
Imorgon ska jag träffa mina stora barns "pappa" över en bit mat och försöka komma fram till någon form av umgänge.
På gott och ont!
Som jag skrivit tidigare så är jag övertygad om att det bara är en tidsfråga innan han tröttnar på att "leka pappa"..
Hoppas av hela mitt hjärta att jag har fel!
Känns som om jag ska klämma hål på en "infekterad varböld" i morgon.
Jag ska framföra mina barns krav, hur de vill ha sin relation med honom.
Deras tankar, deras önskningar och deras viljor!!
Försöka vara diplomatisk och hålla mina egna känslor i styr!
Försöka att inte be honom dra åt helvete. Då det känns som om det är väldigt lätt hänt efter hans behandling utav töserna.
Shit, vilken jäkla dag jag har framför mig!!
Aja, tio kilo is i magen och bara "tänka snälla tankar" så kanske, men bara kanske det går vägen!

Sen tänkte jag berätta lite om mina funderingar kring det här med barndop.
Att man är sambo med en knalle och lever i en knalle familj så innebär det ju att helger är ganska svårt att få till. Så att alla är lediga och inte i andra änden utav vårt avlånga land!
Till det ska det även funka för min familj som oxå jobbar helg, eller våran ena gudmor som jobbar som simtränare dvs, en massa tävlingar på helgerna som ingår i hennes jobb.....
Sen till det så ska det även funka med kyrkan osv...
Shit vad jobbigt det blev!
Känns lite som om det lättaste vore att bara ge upp och skippa dop!
Att fixa dop till ett barn är en sak, men till två krävs lite mer..
Då är det fyra faddrar man ska ta hänsyn till, sen allas ledigheter, sen kyrkan, sen vart man ska ha eländet och vad som ska bjudas på osv..
Sedan alla andras önskemål där i kring!
Alltså, allt jag önskar är att få döpa våra twins i samma kyrka som mina andra barn. Helst med den sköna, coola prällen!
Att alla ska ha tid att närvara och att det är vi som får bestämma hur vi vill ha det!
Aaa, enkelt, tänker kanske du!!
Men ICKE! Skit svårt!!!
Kommer sluta med att vi döper Ellie & Cooper (fanns inte så många fler alterntiva pojknamn för oss. Skulle inte funka med tex: Hej,det är jag som är Gustavs mamma/pappa!) i handfatet hemma en måndags kväll typ under tandborstning och allmänt ståhej som det alltid är här när småfolket ska sova!
Tur att vi inte ska planera bröllop för det skulle aldrig gå med allas viljor åt alla håll!

Sen har jag funderat på det här med förutfattade meningar.
Ta tex att bara för att jag är en redtop så har jag hett humör. Bara för att jag står för vad jag tycker och tänker.
Mmm, bra där! Då blir man hetlevrad!
Eller det här med att folk kanske tror att jag i vissa lägen bossar på min sambo. Och i andras ögon tror vissa att han bossar på mig!
Säger som Magnus och Brasse: Fel, fel, fel FEL!!
Vi pratar jämt med varandra. Om allt!
Diskuterar, vänder och vrider på saker och ting för att hitta den lösning som är bäst för oss! Vår familj!!
Tycker det är lite roligt att folk funderar på oss.
Alltså jag menar, vem som är boss(du kan få kalla mig för chääääfen,darling!)hos oss, eller vem som gör vad osv.
För det betyder i sin tur att de är så jäkla uttåkade i sina egna liv så de har inget bättre för sig!
För en rockande knalle och en rockmorsa kan ju knappast dra jämt, stötta varandra, dela allt, älska att göra det mesta ihop, vara bästa vänner..
Eller går det?!
Ja, jävlar i havet!! Tänk, det går ju!!!

Så summa summarum blir följande:
Att skvätta vatten på kottarnas huvuden blir inte det lättaste.
Jag kommer ev låta någon få en "däng av den berömda sleven" imorgon.
Dagen kommer avrundas hemma med en massa kärlek, busiga, underbara ungar och en jädrans massa bäbis gos!

Lycklig, lyckligare, lyckligast!

Ok, dagens heta ämmne är lycka.
och då menar jag inte en sån där tillfällig lycka.
Utan riktig, äkta lycka.
Vad det är för dig, mig, din bästa vän osv..
Är ni med på vad jag menar?

För mig är lycka ganska många saker, tex saker som får mig att må bra en längre stund.
Alltså jag menar, lycka för mig är när jag mår bra i både själ och hjärta långt efteråt.
Exempelvis, förra året så gick jag och Jocke till ett ställe här i skogen där vi bor.
Jag tog med honom till ett av mina favorit ställen.
Ett ställe dit jag flytt under tider långt innan han och jag var ett par. (Jag har direkt importerat honom ifrån Stockholm! :P)
Ett ställe att andas och tänka på.
Det är en höjd som ger en riktigt härlig utsikt rätt lång utöver skogarna.
Tyst, stilla och ensamt!
Hade en filt och lite gott i ryggan för både mage och strupen.
Solen sken och det var tidig vår.
Super härligt!!
Att dela detta ställe med honom och sitta där tillsammans och filura på diverse saker här i livet.
Det är en sorts lycka då jag fortfarande blir varm innuti när jag tänker på den dagen.

En annan sorts lycka är när jag ser hur bra mina barn mår.
Hur jag hör deras bubblande skratt.
Får deras kärlek och deras ömhets bevis.
Ser dem växa, lära sig nya saker.
Deras glittrande ögon.
Att titta på dem när de ligger som små dockor i sina sängar och sover tryggt.
Det är riktig lycka!

Att komma hem och mötas av min sambo, att krypa in i hans famn och få en såndär kram som bara han kan ge.
Att sträcka ut handen i sängen och känna att han sover brevid.
Att överraska honom, att göra honom glad.
Det är också lycka!

Eller att stå i en eka, lägga upp spöet högt över huvudet och kasta iväg draget.
Höra linan susa iväg för att sen bryta vatten ytan.
Det go vänner, det är med lycka.

Jag tror ni fattar vad jag menar, detta är bara några av alla saker som gör mig lycklig!
Vad ger dig sådan lycka?
Lycka och innre frid på samma gång?

Jag tror inte att äkta lycka går att mäta i matriella ting.
Ej heller köpas.
Jag tror att det krävs att man trivs med sitt liv, sig själv och sin omgivning för att kunna finna sådan lycka.

Imorgon är det alla hjärtansdag och jag vet med all säkerhet att alla kärleksgåvor i världen inte kan uppvägas mot den lycka jag känner.
För jag är för första gången i mitt liv riktigt, riktigt lycklig!
Jag älskar dig Joakim.

SEX!!

Idag har jag funderat mycket kring sex.
Hur det är, hur det kan vara, hur kommer det att bli?
Alltså jag menar (japp ni som brukar läsa min blogg kanske vid detta laget vet att det är så jag brukar börja mina funderingar. Och det gör jag just för att jag kan och gillar det!)idag tex var jag på hörsel kontroll med min yngsta dotter.
Väl där i receptionen/kassan ska man ju anmäla sig vilket vi(a eller jag) gjorde till en sån purk-råtta till kärring.
Detta i sin tur drog ju igång min tankeverksamhet om varför hon var så jävla bitter.
Kanske går att hitta div anledningar, men jag tror att en uttav dem är hur man mår i sin helhet.
Detta i sin tur fick mig att konstatera att hon kanske lider av sexbrist. (för det måste ju bli en brist om man inte har det alls eller?!)

Aha, tänker du nu säkert då! Hon är en nymfoman!!
Hahaha, näe det är jag inte.
Därimot så är jag helt övertygad om att om man har ett aktivt sexliv eller iallafall någon form av det så mår man mycket bättre!
Man får närhet,ömhet, kärlek. Man får känna sig åtråvärd och man får ge någon annan det samma!
Sen alla andra fördelar det för med sig ger ju tillslut bara ett enda stort vinnande koncept!

Men om man nu är singel då, och av en miljard olika anledningar inte vill ha en partner, ligga runt, ha EN älskare/inna så kanske man (om man är kvinna iaf eller har det behovet)kan skaffa sig en gummitarzan.(eller varför inte en uppblåsbar brutta om man nu vill det!)

För jag kan ju bara gå till mig själv och konstatera att jag mår bra när jag har någon att hålla i handen.
Någon att krypa tätt intill. Någon att känna närhet med.
Även när jag var singel kunde jag väl konstatera att vissa dagar hade det varit väldigt skönt att ha någon att krypa tätt intill.
Att känna någons hud mot min.
Att använda min kropp och njuta av att vara kvinna!
Att få ge och ta!

Men om man nu då lever i ett förhållande, man kanske är gift sedan x antal år tillbaka och allt går på rutin.
Eller så kanske du vill men inte din partner. Eller så kanske båda vill men inte med varandra (fast ingen gör något åt saken) eller så kanske man har ett skit trist sexliv eller....
Men man känner att man hör ihop med den man lever med och inte vill såra den för det man har är på ett helt annat plan och sex inte är så viktigt.
Hur gör man då?!
Och det är det jag menar, hon surtanten tidigare idag kanske på ett eller annat sätt inte hade det hon igentligen ville och/eller behövde.

Summan av kardemumman i dagens stora filosofi blir att om man har en normal fungerande relation när det gäller sex och kärlek i allmänhet så är jag helt övertygad om att man blir en gladare och lyckligare människa.
Även om man sitter i en kassa!!