Som en Marskatt!!

Känslor!!
Tänkte lite på att det är Mars och det bara dräller av vårkänslor i allt och alla!!
Jupp, så även i mig! ;-)
Alltså jag menar (aa där kom de allaredan!)solen som vi alla gått och väntat på, nu är den pågång!
Äntligen!!
Man rakar av sig "vinterpälsen"(hehehehhe!)och känner solens första strålar smeka huden!
ÅÅh, så jävla göttigt de är!!
Mmm, som en mars katt!!??
Eller inte, den frågan lämnar vi åt dess öde!

Vad jag däremot känner så är det ju helt plötsligt lite lättare att gå vidare på något sätt..
Lättare att förlåta och vara förstående!

Eller hur funkar vi egentligen?
Är det inte så att vi blir lite snällare, lite bättre,lite givmildare, lite kåtare, ni förstår kanske vart jag vill komma?!
Jag för min del känner energin flöda runt i kroppen och det där man har gått och dragit på hela vintern (du vet de där som var så jävla jobbigt!!)det känns nu lite lättare, lite enklare och väldigt så mycket bättre på alla dess vis!!

Jag för min del kan bara med säkerhet säga att ikväll blir det en käftsmäll till mig själv för en jävla massa dravel om sol och vårkänslor!

Så puss å godnatt!

Att sälja sten till en smålänning..

Ok idag så är jag ganska taggad!
Dagen har fått mig att ifrågasätta lojalitet.
Hur den värdesätts och uppskattas.
Hur folk ser på dig och hur du ser på folk.
Detta i sin tur får mig att ifrågasätta ordet Respekt!!

Ta tex när jag "modellade" för ett halvt liv sen, då gjorde jag en hel del kul saker.
Jag fick en massa roliga livserfarenheter, men fick även lära mig att värdesätta mig själv och andra.
Vart gränsen för mitt eget ego går.
Jag valde att tacka nej till ett ganska stort jobb som både karriärs och penga mässigt hade garanterat allt, allt utom respekt!
Jag nobbade en tidning som börjar på s & slutar på litz..
Detta för att man kan inte köpa allt och definitivt inte respekt!
Hade jag gjort detta så hade jag "sålt" min självrespekt, till en summa (ganska hyffsad)pengar..
Respekt, en karamell att suga på..

Lojalitet då?
Om man jobbar som knalle tex, vart går gränsen för lojalitet då?
Går den vid "jagärnykternärchefenärinärheten" gränsen?
Eller om du som jag, aldrig druckit bakom disken.
Aldrig jobbat där påverkad.
Med andra ord lojal..
Men om du nu då står skit full bakom disken ex antal gånger eller kanske tom "blåser jobb" pga att du festat lite för mycket, hur lojal är du då?
Om man kniper käft om det och sen hoppas att alla runt ikring dig oxå ska göra det, är det att vara lojal?
Är det respekt?!
Är det ärlighet?!

Hur värdesätter man detta nu då?
Hur uppskattas din lojalitet?
Får du då den respekt du har gjort dig förtjänt av?

Jag kan väl tycka att man i mån och mycket "som man bäddar får man ligga".
Men om du nu då bäddar din säng ordentligt och det sen kommer en liten jävel och hoppar runt i din säng och stökar ner, kan du stå för din bäddning då?
Jag känner att allt har ett pris, eller i alla fall det mesta, dock inte respekt.

Ok,om man nu då inte har en chef utan en låt oss kalla det vän, vart drar du gränsen då?
Vart brister din lojalitet, din respekt?
Hur värdesätter du din vänskap?
Hur ärlig är du?

Jag känner att jag för egen del bara kan tala för mig själv.
Att jag bara kan vara det jag alltid är, det jag kräver av andra: ärlighet!
Och den jargongen borde ju ni kunna lika bra som jag vid det här laget vart jag står och tycker!!

Jag vet med säkerhet att jag är en jävligt duktig säljare.
Någon sa till mig en gång "du skulle kunna sälja grus till en småländsk bonde"..
Att vara en säljare kan alla men att få kunden till att köpa det kan färre..
Att sen min sambo ligger på samma nivå som jag gör ju inte saken sämre.
Tillsammans bildar vi ett "dream-team".
Tillsammans är vi elit!
Att jobba ihop med den du lever med funkar inte för alla, men för en del och då kanske du har ett vinnande koncept!
Detta har vissa insett och faktiskt gett oss en hel del bra jobb-erbjudanden.
Jobb värda att fundera på..

Men sen finns det ju även då från våran sida något som heter lojalitet, respekt men även vänskap!
Att ha ett jobb man trivs med och dessutom kan mycket om är ju ganska givande.
Inte minst för företaget du jobbar åt!
Om du tex säljer blommor kan det ju vara en klar fördel om du inte bara ser skillnaden på en fredskalla och en kaktus utan även kan berätta en del om dem.
Om sen chefen/vännen ser min kunskap och uppskattar den med tidigare nämnda faktorer.
Det är då jag som anställd/vän ger allt.
För oavsett om det handlar om vänskap eller jobb så satsar man inte helhjärtat blir det skit oavsett hur du vänder röven!

Alltså jag menar att oavsett om du är vän,anställd,chef,sambo,gift,moster,granne,kusin (aa, jag idiot förklarar även idag då vissa inte förstår..)osv..
Vad du än har för "relation" som du värdesätter så kommer du långt med just:
Lojalitet, ärlighet & respekt!

Så ta nu hand om dina relationer oavsett vad du har för några för så länge du är rädd om dem så har du vunnit mycket.
Då har du vunnit min Respekt!!

Ärlighet varar längst eller?!

Tjupp, tjupp!
Attans vad dagarna går!
Mars allaredan, tycker inte att det var länge sen det var jul.
Våren på ingång, härligt!!
Sen sist har det ju hunnit hända en hel del.
Jag har hunnit bli lite äldre, har hunnit börja träna lite smått.
Har hunnit få mig väldigt många intressanta nya upptäckter om folk, både på gott och ont!

Och det är väl lite däråt jag kommer att dra mina tankar denna gång.
För som jag sagt tidigare så kommer jag inte stänga ner yttligare en blogg.
Jag har sagt det innan men känner att jag är tvungen att påpeka igen att denna blogg skrivs, för, om, med, av mig. För min skull och ingen annans!
Jag kommer garanterat trampa folk på tårna. Kommer garanterat få frågan (som så många gånger förr) "du skrev om mig va?!"
Av alla som frågat så har EN gissat rätt EN gång, vilket jag oxå bekräftade direkt att det handlade om honom!!

Ok folk nu då!
Vad tycker jag egentligen?
Alltså, som jag har sagt innan och kommer garanterat få säga igen: ÄRLIGHET!!
Ärlighet är så viktigt för mig.
Att man kan stå för vem man är, vad man gör och vad man tycker!
Att man inte ska säga en sak men ena en annan.
Att man inte ska försöka dölja eller lägga saker och ting på andra.

Men i vissa lägen så kanske man gör bäst i att hålla tyst.
Man kanske bara ska acceptera vissa saker, bara låta de passera medan du tyst låter det glida förbi dig eller?
Eller är det inte så då, att du blir det du avskyr.
Du blir en som inte är ärlig!

Sanningen ligger i betraktarens ögon, eller?
Men tänk om betraktaren inte ser allt.
Den kanske inte är ärlig,
Den kanske är van att allt och alla svassar på tå efter personen ifråga.
Hur ärligt blir det då?
För dig, mig och omgivningen?!

Äsch, jag vet inte.
Men har lärt mig att ibland kanske man gör bäst i att bara hålla käften och hålla med.
Att man kanske för att inte bli nermejad och totalt överkörd, bita ihop kanske lite iaf.
Men shit vad svårt!(och oj, vilka "käftsmällar" jag har fått pga det!)
Jag är jätte dålig på det.
Skulle nog helt ärligt tom kunna kalla mig totalt värdelös!
Jag har ju fått det inpräntat i mitt huvud av framför allt min far: "Säg vad du tycker och tänker.Stå för vem du är!"
Samma sak lär jag mina barn.
För kan jag inte lära dem det, så kan jag nog inte lära dem något!
Så kom inte och gnäll via din mamma,pappa,svärmor,svärfar,bästis,sambo,syrra (ah, ni kanske fattar vad jag menar!!)utan kom direkt och säg vad som skaver.
Och kan du nu inte det, så tycker jag att du gör bäst i att hålla käft!
Enkelt va?!

Så tips till er som skickar ut pekpinnar till höger och vänster.
Vissa kanske skulle lyssna mer på dig/er om ni:
* Sopar rent framför egen dörr först
* Va ärlig i alla lägen
* Stå för dina åsikter
* Respektera andras
* Begär inte saker av andra du inte kan leva upp till själv

Kan du fixa dessa fem super enkla punkter så har du kommit långt, framför allt i mina ögon.

Och till dig som tog åt dig av kvällens tankar:
Svider orden som du nyss läste så var detta inlägg ämnat just för dig!
Alltså jag menar, de ska sitta som en käftsmäll.

Det goda nu då, att folk som jag trodde kände visar sig vara små oslipade diamanter.
Hårda, men väldigt, väldigt fina!
Eller folk jag känt ytligt visar sig vara så fina, så roliga och jag är så tacksam över att jag ha gett dem en chans!
Tacksam över att kanske tom kunna kalla dem vän!
Sen diamanterna som jag har på avstånd runt omkring mig, de jag alltför sällan träffar.
(de som klappar takten i min fanclub!;-))
Dem som jag bär med mig inom mig, jag önskar att ni var närmre, att vi kunde ses mer ofta.
Jag saknar er brutala ärlighet!!
Jag saknar era galna upptåg, era knäppa ideer, era perspektiv på livet.
Jag känner på mig att i år så blir det kära återseenden.
I år tänker jag göra allt för att vi ska ses!
Både ni i och utanför Sveriges gränser, nu är det dax!
All min kärlek till er.

Puss